Debatt: Våra barn diskrimineras i Örebros skolor

Nyligen tittade vi på programmet Opinion som var i Vivalla centrum och pratade om segregationen i Vivallaskolan, samt vikten av att barnen integreras i svenska skolor.

VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning

Efter att vi hade lyssnat på programmet kunde vi inte låta bli att undra om segregation är förknippat med vilket bostadsområde man bor i? Och hur verkligheten ser ut för invandrarbarn som är integrerade i andra skolor än Vivalla?

Samt om ens barns skolgång skulle bli bättre om man väljer en skola med många etniskt svenska barn, i stället för att välja en skola i ett invandrartätt område som Vivalla?

I dag vill vi dela med oss av det vi själva har upplevt. De flesta av oss har tidigare bott i Vivalla och vi trivdes bra där tills det blev dags för våra barns skolstart.

Vi valde en annan skola än den i Vivalla för att vi ansåg att det skulle vara det bästa för våra barn. Vi valde en skola som vi hade hört gott om. En skola som utgick ifrån barnens individuella behov och utveckling.

En skola som skapar goda förutsättningar för alla barn oavsett var de kommer ifrån. En sådan skola som varje föräldrar önskar att skicka sina barn till.

Men det blev inte som vi trodde. Våra barn som inte heter Svensson i efternamn har tyvärr inte fått samma förutsättningar som deras vänner.

Många av oss har under flera års tid fått samtal efter samtal där vi har informerats om att våra barn har koncentrations- eller beteendesvårigheter. Något som på sikt har påverkat deras inlärningsförmåga.

Många av oss har deltagit vid flera möten med lärare och skolledning i hopp om att finna en gemensam lösning för våra barns utmaningar, men vi har gång på gång blivit besvikna.

En del av våra barn mår i dagsläget psykiskt dåligt. De har börjat ifrågasätta sina egna förutsättningar och sociala kompetens. En del av barnen beskriver sig själva som dumma, onormala och tror att de inte kan samspela med andra.

Vi som föräldrar och även barnen har tydligt signalerat till skolan om behovet av hjälp, och om känslan av utanförskap. Men det har bortförklarats av skolan med att det handlar om våra barns etniska tillhörighet.

Många av skolorna har inte kartlagt våra barns behov och har inte heller lagt resurser på att lyfta deras självbild, utan de väljer att lägga fokus på de kulturella beteendeskillnaderna i stället.

Skolan väljer att se det som en etniskt problem i stället för att se det som det egentligen är, ett barn med svårigheter och behov. Vi kan inte låta bli att undra vilken hjälp och vilka resurser våra barn hade fått om de hette Svensson i efternamn?

Vi har även många gånger funderat över om segregation enbart finns inom de invandrartäta områdena eller om den finns även inom de bostadsområden och skolor där majoriteten har etniskt svensk bakgrund? Om så är fallet, varför har det inte lyfts i media?

Med detta öppna brev vill vi inte enbart lyfta det negativa med skolvärlden, utan vi vill även ägna ett stort tack till de fantastiska lärare som finns runt om i Sverige. Ert arbete är värdefullt.

Ni undervisar och formar inte enbart våra barn utan vår framtid. Men vi kan inte heller låta bli att uppmana de lärare som präglas av förutfattade meningar, att lämna sina mörka ryggsäckar som är fyllda av fördomar hemma. Eller byta ut dem mot en färggladare ryggsäck fylld av kärlek.

Skolan ska ALLTID vara en fördomsfri miljö där alla barn blir sedda oavsett etnicitet, religionstillhörighet och kön.