Debatt: Var hamnar Sverige om AI visar sig vara en gigantisk bubbla?

Måndagen den 3 juni 2024 deltog Ulf Kristersson (M) på en pressträff där Microsoft presenterade en investeringsplan på cirka 34 miljarder dollar i Sverige. Som skäl till investeringen gav Microsoft den långa svenska innovationstraditionen och öppenheten för teknologi. Investeringen kommer innebära en expansion av bolagets nuvarande svenska datacenter, en stor satsning på molnkapaciteten i landet och ett utbildningsprogram för att träna 250 000 svenskar i hur man använder Microsofts AI-verktyg. Deras ökande utsläpp kommer kompenseras genom koldioxidkrediter – bolaget betalar till en miljöfond för gröna investeringar, vilket på papper leder till ett plus-minus-noll.

Vid första anblick verkar det vara en dunderinvestering för Sverige. Ett företag satsar stort på den glödheta teknologin AI och vi får vara med på tåget; vårt lilla land får agera spjutspets i vad Harvard Business Review kallar för det ”digitala kalla kriget” där Kina tar Sovjetunionens plats och datorer ersätter atombomber. AI väntas förändra världen; Sam Altman, vd för OpenAI, utvecklarna av ChatGPT, talar ofta och gärna om AGI, artificial general intelligence, alltså människolika digitala intelligenser, och World Economic Forum talar sig varma om hur AI kan hjälpa oss bekämpa klimatkrisen. 

Det är en sektor med snart en biljon dollar investerad i sig, och de teknologiska storspelarna satsar alla stort på fler och större datacenter globalt för att kunna hänga med.

På många sätt hänger framväxten av AI samman med ”sakernas interne”’. Som Shoshana Zuboff beskriver det i ”The age of surveillance capitalism”: Den data vi lämnar efter oss närhelst vi agerar på nätet används för att konstruera en profil över oss. Ju fler detaljer som kan samlas in från GPS:en i vår telefon, de wifi-nätverk vi ansluter till, de moln vi nyttjar eller de ”smarta” produkter vi använder, desto mer träffsäkert kan vi ”säljas” vidare till vem som helst som vill ”köpa” oss, och för besväret kan reklamen och föreslagna videor i våra telefoner te sig än mer skräddarsydda efter våra personliga intressen. 

Vad vi idag kallar generativ AI är utfallet av att låta mönsterigenkännande program bada i obeskrivliga mängder data, insamlat, eller ”skrapat” – nedladdat och bearbetat – från hela internet. 

Med denna bakgrund beskrivs hotet med AI. Vi lever i en tid formad av hur den mer och mer automatiserade industrin driver på arbetslöshet, och med digitala språkmodeller tränade på offentliga liksom privata texter, röster, bilder, och videor förväntas samma lie gå genom de kreativa yrken som fram tills nu i högre grad har varit skyddade. 

I Hollywood har facken mobiliserat för att reglera generativ AI inom filmindustrin. Björn Ulvaeus och tiotusentals andra konstnärer har skrivit på protestlistan ”Statement on AI training” som vill motverka otillåten användning av verk och Youtube utvecklar nya verktyg för att identifiera skrapade röster och ansikten från skapare. Algoritmer kallade ”AI” har även i hög grad tagit plats från det alldagliga till det militära: ansiktsigenkänning är så vanligt att du kan låsa upp din telefon med det. Företag som Anduril jobbar hårt för utvecklingen av autonoma bevaknings- och vapensystem. Israeliska militären har enligt tidningen 972mag nyttjat system som ”Habsora” (”Evangeliet”), ”Lavender” och det ytterst subtila ”Where’s Daddy?” redan innan 7 oktober för att identifiera byggnader, individer och slutligen klockslagen när individerna är i byggnaderna, för att enkelt kunna slå ut hela familjer med samma bomb.

Varför talas det inte om den andra sidan?

AI som potential och incitament diskuteras alltså flitigt, men varför talas det inte om den andra sidan? Utöver exploateringen, barnarbetet, och miljöförstöringen som man anser vara nödvändig för råmaterialen, eller löneslaveriet kopplat till träningen av modellerna, var är debatten om att amerikansk naturgas ska fördubbla sin totala kapacitet jämfört med 2020, när grön omställning kräver en minskning? 

När nämns att Google har ökat sina utsläpp med 50 procent de senaste fem åren på grund av AI? 

Var lyfts varningarna över Bloombergrapporten som berättar om nästan överbelastade kraftnät i Irland och att Sverige kommer se en fördubbling i datacentergrundad strömanvändning till 2030, och igen till 2040, eller att varmkörande datacenter halsar vatten likt Tor drack havet, vilket i somliga regioner innebär vattenbrist? 

Eller att Goldman Sachs i somras ställde en ännu helt obesvarad fråga: ”Vilket enbiljonsproblem ska AI lösa”? Rent ekonomiskt finns nämligen inga omvälvningar att skryta om. Goldman Sachs artikel saknar konsensus, men inte ens de mest optimistiska analytikerna menar sig se någon ”killer app” med AI ännu. 

Det finns sannerligen goda verktyg som kommer med algoritmerna. Vill jag få ett utkast till klassrumsövningar eller generera en rolig film där jag är en CNN-reporter med kattöron finns teknologin för det, och mer specialiserade analysmodeller har användningsområden inom allt från medicin till astronomi, men är det ett biljonproblem som här löses? 

Eller är det, som teknologijournalisten Ed Zitron påstår, en bubbla? 

När Reuters under presskonferensen med Microsoft 3 juni frågade statsministern vad Sverige har erbjudit för den här möjligheten svarade Ulf Kristersson att Sverige inte är ”som Kina” utan att vi i stället bereder marken – ”skapar förutsättningarna” – för att locka investeringar. 

Just nu går det inte att syna påståendet, även om landet har god tillgång till el och vatten. Om Sverige tänker göra som många andra länder och exempelvis erbjuda elkraft och vatten till lägre pris, eller att Microsoft får skattelättnader, kan vi helt enkelt inte veta. 

För annars måste man ju tänka om. 

Vad vi däremot bör tala mer om är vad som händer om en AI-bubbla skulle brista, att vi då fortfarande sitter med profitdrivna datacenter i miljardklassen, och en molninfrastruktur som bara väntar på att fortsätta samla in än mer användarinfo för nästa teknologiska trend, medan upp till 250 000 svenskar har tränats att använda bolagets verktyg, samtidigt som kraftverk med kapacitet långt över våra behov fortsätter byggas… 

För annars måste man ju tänka om. 

Kanske därför är det så tyst?