Hoppa till innehållet

ETC Stockholm

Debatt: Var försiktig med vad du önskar

Bild: Bild: FREDRIK PERSSON/TT

ETC Stockholm

Årets julklapp sägs vara ett aktivitetsarmband. Det får mig att tänka på yoga, roddmaskiner och evigt liv. För det är väl vad alla önskar sig, egentligen?
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte ETC Stockholm som står för åsikten.

Årets julklapp sägs vara ett aktivitetsarmband. Det får mig att tänka på yoga, roddmaskiner och evigt liv. För det är väl vad alla önskar sig, egentligen? 

Inom hemtjänsten upplever vi nu en äldreboom och eftersom årets julklapp inte berättar hur framtiden blir med ett extra långt liv – så gör jag det: 

Förmodligen drabbas du av någon slags demens eftersom risken ökar med hög ålder. Då flyttar du kanske heller aldrig hemifrån, eftersom det inte finns så många boenden för demenssjuka. Jag avråder dig bestämt från att flytta ihop med andra friskare äldre, eftersom dagens individualister inte kommer att orka med dig. När du tappar tråden i samtalsämnet kommer de snabbt att byta bord. Eftersom du inte längre förstår ditt eget bästa och då sjukdomen gjort dig passiv – tassar du genast efter. Det blir ett 

sätt för dig att haka på och höra till. Med barnets nakna blick söker du andras förståelse och ömhet. 

Ensam i ditt hem kommer du att fylla dina dagar med att leta. Vad du letar efter har du glömt och därför börjar ditt liv nu gå i cirklar. Du vet att något saknas, men kan inte längre formulera det. Orden fattas dig och världen försvinner i ett dis. Det har blivit något vajsing i skallen, som min mamma säger.

 Vissa dagar anklagar du kanske alla för att ha bestulit dig. Även dina barn. Någon har tagit både glasögon och underkläder. De har bytt ut glasögonen för de här kan du ju inte se med. Du anklagar grannarna för att programmera dig och ta dina kunskaper ifrån dig. 

På trottoaren får man se upp när du kastar ut sådant som du inte längre vill ha. Prylar du inte känner igen, men som du kommer att leta efter nästa dag. Du styrs av dina impulser och inne på Ica blir man nervös när du gräver med fingrarna bland körsbären. 

Om nätterna sitter du på din säng i mörkret och undrar oroligt vart alla tagit vägen. Kanske tassar du ut på gatan i strumplästen. Har du tur får du åka hem med snälla poliser. Kanske ringer du på hos grannen – alldeles naken. Grannen har inte lika stor förståelse.

Och i december, när broschyrerna med tusen juleljus ramlar in genom brevlådan, kommer du att minnas en tid då du var trygg. Hoppas du inte hittar några tändstickor då.

Även om jag kan bli trött i huvudet av att om och om berätta för människor som drabbats av demenssjukdom vilken dag det är, så är det inte dessa människor som tråkar ut mig. Det är de andra, de som följer hälsotrenderna utan att riktigt kunna följa tanken till slut. 

Alla människor som drabbats av demenssjukdom önskar jag en riktigt god jul med förhoppningen om någon slags gemenskap. Till er andra kan jag bara säga: Var försiktig med vad du önskar.

Ämnen i artikeln