Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har gjort utställningen “Hon, hen och han – utställning om kön, genus och jämställdhet” som nu turnerar i Sverige. Utställningens syfte är “att visa hur vi skapar kön, vad det får för konsekvenser för oss – och vad kommuner och landsting gör för att främja jämställdhet”.

Med tanke på utställningens syfte och titel hade en kunnat tro att grundläggande transperspektiv skulle finnas i åtanke. Det är väl transpersoner som antas vara “hen”?

Vi var en grupp, varav flera transpersoner, som såg utställningen tillsammans på Göteborgs Stadsbibliotek. Vi trodde att utställningen skulle vara informativ och inkluderande även när det gäller transfrågor. En sådan utställning hade haft många viktiga funktioner, allt från identifikation för transpersoner till ren information om transpersoners situation. 

Tyvärr följer utställningen okritiskt de normer som genomsyrar samhället, den utgår från kön som något binärt, där alla förväntas identifiera sig som kvinna eller man eller på en skala mellan dessa. Detta blir ytterligare en signal till transpersoner att upplevelsen av ens eget kön är fel och inte ska finnas. Har någon transperson som identifierar sig som icke-binär, som hen eller den till exempel, varit involverad i utställningen? Det betvivlar vi starkt då en sådan brist på både kunskap och empati uttrycks om denna grupp.

Transfrågor marginaliseras, för att inte säga osynliggörs. I ett sammanhang där ojämställda villkor mellan kvinnor och män blir belysta, nämns inte transpersoners situation på arbetsmarknaden, i sjukvården eller i brottsofferstatistiken med ett enda ord.

Detta är särskilt allvarligt eftersom transpersoner som grupp har en svår situation och den har inte förbättrats de senaste tio åren. Enligt en undersökning av Folkhälsoinstitutet från 2015 har till exempel mer än var tredje transperson allvarligt övervägt att ta sitt liv det senaste året, varannan har upplevt kränkande behandling de senaste tre månaderna och 20 procent har blivit utsatta för fysiskt våld på grund av sin transidentitet. Diskriminering och kränkningar upplevs inom alla områden, familjen, skolan, arbetsplatsen, sjukvården och i det offentliga rummet. Många transpersoner är otrygga i vardagen, rädda för att gå ut ensamma och över hälften undviker vardagliga aktiviteter på grund av rädsla för kränkningar. Förtroendet för viktiga samhällsinstanser som polis, sjukvård och socialtjänst är lågt.

Vi undrar hur ansvariga för utställningen tänker? Varför skapa en utställning med denna titel med så uppenbar brist på kunskap och analys? Varför inte anlita någon med kunskap?

Vi hoppas på en förändring innan utställningen sprids vidare så att fler kan ta del av denna information. Det skulle kunna bidra till att underlätta för att inkludera transpersoner i samhället.

Vi önskar också att SKL ska ta krafttag mot diskrimineringen inom deras egna verksamheter som skola, sjukvård och socialtjänst. Alla ska kunna känna sig trygga och respekterade i sin vardag. SKL har möjlighet att bli en förebild på detta område och visa vägen.