Debatt: Var finns alla unga riksdagsledamöter?

Det här är en negativ utveckling som vi i KFUM anser att samhället och inte minst de politiska partierna måste ta på stort allvar, inte minst för att den ser ut att fortsätta i samma riktning. Av de 17 nyvalda riksdagsledamöterna som idag är under 30 år, så kommer endast fyra av dessa ledamöter att vara det vid mandatperiodens slut.

De nya siffrorna för kommun och regionval är än så länge inte tillgängliga, men under föregående mandatperiod var andelen unga där ungefär densamma som i riksdagen. Här kan vi än så länge bara innerligt hoppas på att siffrorna kommer se annorlunda ut i år, även om det inte skulle väga upp för avsaknaden av unga på riksdagsnivå.

Detta måste väcka frågor. Vad är anledningen till denna negativa utveckling? Frågan om varför unga är så pass underrepresenterade behöver ställas. Liksom frågan om det verkligen är rimligt att Sveriges cirka 1,5 miljoner röstberättigade unga ska representeras av endast 17 personer i riksdagen. Vad ger det för signal till unga?

I valrörelsen har ungas livsvillkor genom exempelvis gäng- och ungdomsbrottslighet, skolan och ungas psykiska ohälsa stått högt upp på agendan. Trots det finns det få unga på valbar plats på de politiska partiernas listor. Vad beror det på? Handlar det om fördomar, normer eller något annat?

Att ta tillvara på människors engagemang tidigt är avgörande för ett framtida engagemang, ­politiskt likväl som samhälleligt. Vi i KFUM möter unga människor varje dag, vi ser ungas kapacitet och engagemang. Det är ett rent utsagt slöseri att inte använda det i politiken. Ett starkt ­demokratiskt samhälle byggs av alla, inte bara en viss grupp människor. En bred representation är viktigt på alla sätt, även när det gäller unga.

Vi måste möjliggöra för unga att ta sig in i politiken på alla ­nivåer. Denna negativa utveckling av representation av unga som valresultatet visar är skrämmande.

Vi i KFUM är fullt medvetna om att vissa envisas med att kalla unga för framtidens eller morgondagens ledare. Det ifrågasätter vi starkt eftersom vi ser vikten av att unga är ledare i sin egen rätt idag. Men oavsett hur en väljer att se på det kvarstår frågan – var är de unga i riksdagen? Eller – vad är det som hindrar dem att nå dit?