Debatt: Var är förslagen för att garantera vård till alla som mår dåligt?

Psykisk ohälsa är en politisk fråga – och en feministisk fråga. De senaste tio åren har ungas psykiska ohälsa försämrats. Var tredje ung tjej uppger idag att hon mår dåligt. Vården är på många ställen otillgänglig, köerna till BUP växer och unga får inte vård i tid – ett resultat av att politiker ignorerat problemet alldeles för länge.

Vårt krav är tydligt: vår generation har rätt att må bra!

Vård för fysisk eller kroppslig ohälsa debatteras ofta på politisk nivå: vilken kvalité har man rätt till, hur mycket kan vi satsa, och hur ska vården organiseras? När det kommer till psykisk eller mental ohälsa är det tystare, och det ses sällan som en politisk fråga. Som om rätten att må bra är något varje person som mår dåligt får lösa själv bäst den kan. Det är svårt att inte tänka att på grund av att just unga tjejer drabbas hårdast så tas frågan på mindre allvar.

De senaste åren har en viss förbättring skett, och fler politiker har åtminstone börjat erkänna att problemet finns. Kanske har det till slut blivit så uppenbart att det inte längre gått att blunda för att 16 procent av befolkningen upplever sig ha nedsatt psykiskt välbefinnande. Men fortfarande fattas de viktiga förslagen för att faktiskt garantera bättre vård till alla medborgare.

Det finns två viktiga insatser som skulle göra livet bättre för den som lider av psykisk ohälsa: att bestämma vem som har ansvaret att vara den första instansen för alla unga med psykisk ohälsa, och att skolan ska ha uppdrag att ge elever verktyg för såväl psykisk som fysisk hälsa.

På de flesta ställen i Sverige råder en stor förvirring kring vem man ska vända sig till i första hand och vem som har huvudansvaret. Ofta blir unga runtskickade mellan primärvården, elevhälsan, barn- och ungdomspsykiatrin och ungdomsmottagningar. Själva processen att få vård kan i sig vara väldigt svår och krävande, och många hamnar mellan stolarna.

Det är helt oacceptabelt. Vi kräver att alla landsting ska göra klart vad som är första linjens psykiatri för ungdomar. Och att den instansen samtidigt ges tillräckliga resurser för att behandla lindrigare psykisk ohälsa och ge remiss till specialiserad vård för svårare problematik. I de län där det finns fungerande ungdomsmottagningar är det också det bästa alternativet.

Det här skulle minska trycket på specialistvården så att resurserna kan gå till de som behöver det mest – samtidigt som det gör vård tillgänglig och lätt att söka för alla. Och framförallt minska lidandet för dem som mår dåligt. Har man vårdbehov ska man inte behöva tjata sig till det eller armbåga sig igenom ett svårtolkat vårdsystem.

Skolan har ett ansvar att ge alla elever möjligheter och verktyg till att leva hälsosamma liv. Åtminstone när det gäller fysisk hälsa. Ämnet idrott och hälsa kan inte garantera att alla elever får friska liv, men det kan verka förebyggande så att så många som möjligt ska kunna undvika sjukdomar, skador eller annan fysisk ohälsa.

För oss är det självklart att skolan också borde ha samma ansvar att ge förutsättningar för bättre psykisk hälsa. Att undervisa om psykisk hälsa kommer inte att eliminera alla sjukdomar eller rädda alla från att må dåligt – men det skulle kunna skona många och ge dem som drabbas bättre förutsättningar att hantera sin ohälsa eller modet att söka hjälp.

Vi kräver att Sveriges feministiska regering ser jämlik hälsa som en feministisk fråga – och går fram med kraftfulla förslag. Att snacka räcker inte när vår ungdomsgeneration lider. Vi har rätt att må bra.

Hanna Lidström, språkrör, Grön Ungdom

Alice Josephsson, jämställdhetspolitisk talesperson, Grön Ungdom