Debatt: Var är barnperspektivet i de svenska domstolarna?

Svenska domstolar saknar idag det som krävs för att utföra tillfredsställande utredningar utifrån ett barnperspektiv. Bedömningen av barnets bästa kräver mer än allmänmänskliga kvaliteter som samhällsintresse eller omvärldsengagemang, skriver Hanna Alvage.

En fråga som uppmärksammats allt oftare under de senaste åren – och under den gångna veckan genom en återuppväckt debatt om nämndemannasystemets funktion – är behovet av ökad kompetens inom det svenska domstolsväsendet. Att döma av Advokatsamfundets ordförande Bengt Ivarssons uttalande i Gomorron Sverige den 31 mars är det dock inte säkert att en sådan önskvärd kompetensökning också kommer barnen till del.

I inslaget refererar Ivarsson till nämndemannasystemet som ”ett system som överlevt sig självt” och ifrågasätter om nämndemannakåren ”klarar av det svenska rättsväsendet”. Ivarsson önskar att helt avskaffa systemet inom vissa rättsområden som han anser vara att betrakta som för komplicerade, men avslutar med att hänvisa till bedömningen av barnets bästa i vårdnadsmål som en sådan typ av rättstillämpning där ”nämndemän definitivt kan ha en funktion att fylla”. Det är nämligen inte säkert, menar Ivarsson, att jurister är bäst lämpade att utföra dessa bedömningar.

Det intressanta med Ivarssons resonemang är inte huruvida jurister eller nämndemän är bäst eller sämst lämpade att utföra komplicerade bedömningar av barnets bästa, det är den syn på barnet och dess rättigheter som Advokatsamfundets ordförande ger uttryck för genom att hänvisa till det lämpliga i att låta beslutsfattandet kring ett barns livssituation falla på en institution som han i övrigt underkänner, som är både allvarlig och uppseendeväckande.

Dessvärre delar jag Ivarssons uppfattning om att de flesta jurister saknar den barnrelaterade kompetens som är en förutsättning för utförandet av tillfredsställande bedömningar i mål där kunskaper om barns behov, utveckling, och intressen är av minst lika stor vikt som förmågan att tolka lagtexten. Däremot kan jag omöjligt betrakta denna avsaknad som ett hållbart argument för att överlåta bedömningen åt tillämpare som varken kan sägas besitta den juridiska eller barnrelaterade sakkunskapen. Jurist eller nämndeman – bedömningen av barnets bästa fordrar mer än allmänmänskliga kvaliteter såsom samhällsintresse eller omvärldsengagemang.

I vårdnadsmål fungerar barnets bästa som beslutskriterium. Den lösning som på bästa sätt tillgodoser det enskilda barnets intressen ska eftersträvas. I mitt examensarbete på juristutbildningen vid Uppsala universitet, Barnets bästa i vårdnadstvister – är vetenskap och beprövad erfarenhet lämpliga kriterier för bedömningen? har jag kunnat påvisa att bedömningarna primärt grundar sig på antaganden och föreställningar om vad barn i allmänhet behöver, trots att lagens förarbeten föreskriver ett beaktande av vetenskapligt förankrad kunskap. Många av dessa antaganden saknar inte bara relevans för det enskilda barnets situation utan också stöd i forskningen. Våld och övergrepp utgör det kunskapsområde där bristen på kompetens kan resultera i mest allvarliga konsekvenser. Svenska domstolar tycks idag sakna det som krävs för att utföra tillfredsställande utredningar utifrån ett barnperspektiv, och konsultation av extern kompetens sker i mycket begränsad utsträckning.

FN:s barnrättskommitté föreskriver i sina allmänna kommentarer, avsedda att fungera som tolkningsunderlag för barnkonventionen, att bedömningen av barnets bästa som huvudregel bör omfatta en representation av flera olika kompetenser, och konsultation av utomstående expertis inom områden som sociologi, hälsa och psykologi.

Kvaliteten på bedömningen av barnets bästa måste höjas, men detta låter sig knappast göras genom att ersätta en undermålig tillämpning med en annan.

Jag lägger mig inte i Advokatsamfundets säkert ansträngda relation med nämndemannakåren, men eventuella försök till diplomati bör ske på bekostnad av något annat än den självklara rätten till en rättssäker bedömning som också tillfaller varje person under 18 år.