Debatt: Vandelskravet kväver en grundläggande rättighet

I ett nyligen publicerat blogginlägg med titeln ”Amerika tur och retur” reflekterade Uppsala universitets rektor Anders Hagfeldt och professor Dag Blanck över en resa i mars till USA, en upplevelse de beskriver som ”omtumlande och oroande”. Som professor Blanck formulerar det: ”Kanske vänder strömmarna, när amerikanska kollegor nu tittar mot till exempel Europa för stöd.”

Jag tror att jag talar för många kollegor när jag säger att nedskärningarna i viktig forskning och de ökande avslagen i USA på visumansökningar väcker stor oro. Som doktorand känner jag en växande rädsla för den akademiska frihetens och yttrandefrihetens framtid, inte bara i USA, utan även globalt. 

Det har varit djupt chockerande att bevittna de senaste bortförandena och försvinnandena av akademiker i USA, bland dem Mahmoud Khalil från Columbiauniversitetet och Rumeysa Ozturk från Tufts universitet. Förföljelsen av forskare i USA visar att inte ens laglig uppehållsstatus erbjuder skydd mot statlig repression. Att se amerikanska universitet inte bara förhålla sig tysta kring dessa övergrepp, utan också aktivt bidra till att lämna ut konfidentiell information till myndigheter som ICE har fått många av oss att ifrågasätta akademins framtid – även här i Sverige.

Ett nyligen framlagt förslag i en svensk statlig utredning om migrationspolitik föreslår att ett ”vandelskrav” återinförs för att beviljas eller behålla uppehållstillstånd. Det innebär att ett sådant tillstånd skulle kunna nekas eller dras tillbaka med hänvisning till exempelvis brottslighet eller skuldsättning. 

Som Becky Waterton nyligen skrev i The Local är det mest oroväckande den vaga formulering som gör det möjligt att avslå ett uppehållstillstånd i de fall en persons uttalanden anses utgöra ett 'säkerhetshot', beroende på vilka 'följder' uttalandena kan ha. 

Detta väcker bekymmersamma frågor om vad som i framtiden kan tolkas som ett hot. Kan deltagande i en protest, eller att offentligt uttrycka kritik, kunna leda till avslag? 

Min forskning berör ämnen som kan uppfattas som känsliga: Förintelsen, flyktingars erfarenheter i Sverige och frågor om integration. Riskerar jag att i framtiden möta repressalier om mina forskningsresultat ogillas av makthavare? Vad händer med kollegor vars arbete är kritiskt mot tidigare, nuvarande eller framtida svenska regeringar? Vad gäller för oss som ser vår akademiska roll som ett samhällsansvar och som regelbundet deltar i debatter eller skriver om aktuella händelser? Vad händer med vår rätt att protestera? Kommer våra universitet att försvara oss och vår yttrandefrihet?

Svenska universitet är internationellt kända för sin akademiska kvalitet, sin innovationsförmåga och – kanske viktigast av allt – för ett öppet samtalsklimat. Detta är endast möjligt tack vare begåvade individer från hela världen som väljer att göra Sverige till sitt hem. Vag och bred lagstiftning som lämnar vandelskravet åt tolkning av den sittande makten utgör ett hot mot våra universitet och mot vår frihet att skriva och tala öppet om världens tillstånd.

Samtidigt som vi blickar utåt mot utvecklingen i USA, finns det skäl att också granska vår egen situation här i Sverige. Ingen, oavsett yrke, ska behöva leva i rädsla för att förlora sitt uppehållstillstånd eller riskera utvisning på grund av förändrade politiska strömningar.  Det är nu mer angeläget än någonsin att politiker, samhället och universiteten tar ställning för att säkerställa att Sverige förblir en fristad för akademisk frihet och yttrandefrihet.

Matylda Jonas-Kowalik
doktorand Uppsala universitet