Debatt: Väljer du kollektivt måste du också tänka kollektivt

Kollektivtrafiken har blivit en plats där vi med säkerhet får uppleva individualismens karga attityd. Här står enskilda individers egna intressen högst, trots att det runtomkring dem finns människor som delar på samma utrymme, skriver journalisten Caisa Ederyd.

Sug på ordet kollektiv ett tag. Ta i det och andas in det. In genom näsan, och ut genom munnen. I Nationalencyklopedin beskrivs kollektiv som “stor grupp, sammanhållen kring gemensamt intresse…” I kollektivtrafiken är gruppens gemensamma intresse att ta sig från punkt A till punkt B. 

Att resa kollektivt betyder inte nödvändigtvis en gemensam start- eller slutdestination. Och det är kanske delvis därför som det själva kollektiva i att resa i Stockholm har blivit raka motsatsen. Resan är individualistisk trots att den sker i stor grupp. För att citera National-encyklopedin igen: “Individualism, uppfattning som ser individens frihet och oberoende som högsta värde.” 

Den gemensamma resan har blivit en plats där vi med säkerhet får uppleva individualismens karga attityd. Här står mina egna intressen högst, trots att det runtomkring mig finns människor som delar utrymme med mig. 

Individualismen i det kollektiva skulle kanske inte vara ett problem om alla i den stora gruppen såg sin frihet som viktigare än allt annat. Men nu är det med säkerhet inte så, och som ett resultat lider endast de som värderar det kollektiva. 

Tittar vi på det klarsynt, ser vi att även ekonomi delvis ligger till grund för om vi värderar vår egen frihet före den stora gruppens gemensamma trivsel. En dyr kollektivtrafik går hand i hand med en kylig atmosfär där leenden är sällsynta.

Individualisten behöver aldrig bli irriterad på annat än att den befinner sig i en stor grupp. Den gravida som värderar kollektivet måste däremot stå, så att individualisten kan sitta. Den äldre hinner inte gå av för att individualisterna stirrar ner i sina telefoner och blockerar dörrarna. Individualistens frihet måste alltid gå före gruppens välmående. Och därför upplevs ibland en resa i Stockholms kollektivtrafik som mycket hemskare än vad den gör i större städer som exempelvis New York, där en majoritet av tunnelbaneresenärerna tillhör en annan klass än medelklassen. I New York reser individualisterna ensamma i stora bilar. En mardröm för miljön, men ack vilken fröjd för gemenskapen i kollektivtrafiken.   

Det är okej att tycka olika. Du får värdera dig själv högre än andra. Och i Stockholm har du privilegiet att få välja hur du ska ta dig från punkt A till punkt B. Väljer du att cykla, väljer du din frihet och oberoende. Men väljer du att åka kollektivt, väljer du också att vara i en stor grupp, sammanhållen kring ett gemensamt intresse. Intresset i det här fallet är att göra själva resan så angenäm som möjlig, för alla. Oavsett inkomst och bakgrund.

I väntan på att SL sänker prislappen på vår lokaltrafik, och med det öppnar upp för fler som tänker kollektivt: ta hänsyn till varandra. Ställ er upp om ni ser att någon annan behöver sitta mer än ni. Och kom ihåg, kollektivtrafiken är inte ett straff, det är ett gemensamt intresse.