Debatt: Valfriheten frigör inte kvinnan

Lönegapet mellan könen gör att männen omedelbart måste ta större ansvar för föräldra-ledigheten. MP- och S-regeringens tredje så kallade pappamånad är bara ett första steg mot jämställd makt, skriver Mårten Roslund från Grön Ungdom.

I den svenska politiken har de flesta partier länge varit eniga om att ökad pappaledighet är en önskvärd utveckling. Trots detta lyckades alliansregeringen under sina åtta år vid makten stoppa en utveckling av föräldraförsäkringen genom att enträget gömma sig bakom ett monotont mantra: valfriheten framför allt. Denna passiva politik fick särskild draghjälp av Kristdemokraterna, som genom vårdnadsbidraget arbetat för att låsa fast kvinnor i hemmet. Under två mandatperioder har konservativa partier fått diktera landets socialpolitik. Nu har vi äntligen fått en regering som inte följer patriarkatets taktpinne. I en stark feministisk våg har väljarna röstat för förändring.

Att MP- och S-regeringen valt att införa en tredje så kallad pappamånad är ett välkommet besked. Omdaningen av föräldraförsäkringen en viktig politisk fråga. I relationer där en man och en kvinna lever ihop tas omkring en femtedel av ledigheten ut av män, vilket får negativa konsekvenser för kvinnors position på arbetsmarknaden. IFAU visar hur kvinnans framtida lön ökar med nästan 7 procent för varje månad som hennes partner svarar för föräldraledigheten. Även om det är olagligt att diskriminera utifrån förväntad graviditet är det tydligt att arbetsgivare tar hänsyn till statistiken för föräldraledighet. Fördelningen av uttaget är således direkt relaterad till kvinnors och mäns ekonomiska makt. För oss gröna feminister är situationen ohållbar. Lönegapet måste bekämpas.

Pappamånaden är en viktig förändring – men det är en kompromiss. Miljöpartiet vill göra mer än högerpartierna, men vi är också ambitiösare än Socialdemokraterna. Genom att reservera en tredjedel av ledigheten till varje förälder vill vi ta ett större kliv mot ett jämställt samhälle. Den återstående tredjedelen kan i vårt förslag delas ut till någon annan än vårdnadshavarna, vilket gör försäkringen bättre anpassad till moderna familjer. För Grön Ungdom är slutmålet en helt individualiserad föräldraförsäkring. Historien har visat att styrning fungerar; reformerna som reserverade först 30 och sedan 60 dagar till varje förälder har gjort att män tillbringar mer tid med sina barn, vilket medför en lättnad av det dubbelarbete som kvinnor tvingas utföra. Tyvärr tvingar riksdagens sammansättning oss att kompromissa, då Socialdemokraterna och Folkpartiet inte är redo för radikal förändring. Samsynen finns, men modet saknas. 

Kritikernas mest högljudda argument kretsar kring föräldrars rätt att själva utforma sina liv. Göran Hägglund har till exempel beskrivit att han förespråkar en mångfald av livsval, till skillnad från partier som skyr valfrihet. Ingenting kunde vara längre från sanningen. Eftersom våra val påverkas av sociala ordningar betyder borgerlig ”valfrihet” ofta att de kedjor som binder den fria tanken aldrig tillåts att brytas. Statens utredningar visar tydligt att uttaget av föräldraledigheten inte formas av rationella val, utan styrs av djupt rotade könsföreställningar. För Miljöpartiet är frihet någonting annat än ett statiskt tillstånd inom befintliga ramar. I en värld av förtryckande normer företräder vi förändringens väg. Kvinnlig frigörelse kräver insatser som bryter de strukturer som gör att män som får barn bara i undantagsfall också blir föräldrar. På så sätt är det vi som skapar frihetens samhälle. 

Den tredje pappamånaden är en första anhalt – men vi miljöpartister är redo att styra skutan mot en verkligt frihetlig politik. Socialdemokraterna och Folkpartiet är välkomna ombord.