Debatt: Välfärden är inte tärande

Det har nu gått mer två decennier sedan Sverige hade full sysselsättning. Nu för tiden ser vi sex–sju procents arbetslöshet som normalt. På 1980-talet skulle vi ha betraktat det som massarbetslöshet. 

Vi menar att det är fullt möjligt att återvända till de låga arbetslöshetsnivåer som präglade hela den svenska efterkrigstiden. Men det kräver en annan politik än den som förts sedan 1990-talet. 

Den tvekan som råder om investeringar i höghastighetsbanor kan tjäna som ett exempel på hur dagens synsätt hämmar utvecklingen.

I dag är huvudregeln att investeringar finansieras med anslag ur statsbudgeten. Det gör att finanspolitiska regler begränsar utrymmet för investeringar som på lång sikt skulle öka svensk tillväxt. På så sätt begränsar regelverket för finanspolitiken utgifter i dag på ett sätt som i sin tur leder till ytterligare begränsningar i morgon. Det ger en anorektisk ekonomisk politik som sänker den långsiktiga ekonomiska tillväxten.

Hade man när järnvägen byggdes under andra hälften av 1800-talet resonerat såsom vi gör i dag skulle aldrig stambanorna, som finansierades med utlandslån, ha byggts. Vad skulle ha hänt med industrialiseringen och Sveriges modernisering om vi då, för 150 år sedan, med hänvisning till finanspolitiska skäl, skulle avstått från att bygga järnväg?

Socialdemokraterna i Skåne förespråkar inför kongressen nästa vecka, att det ska bli möjligt att i ökad utsträckning lånefinansiera stora infrastrukturprojekt och att dessa investeringar läggs i en särskild investeringsbudget. Det skulle öka investeringstakten och tillväxten. Samtidigt skulle arbetslösheten minska. Ett av de allra tydligaste samhällsekonomiska sambanden är nämligen det mellan investeringstakt och arbetslöshet. Ökar investeringarnas andel av BNP minskar arbetslösheten.

Välfärden är ett annat område vars effekter på sysselsättning och tillväxt ofta underskattas. Också här driver vi att Socialdemokraterna ska anta en mer progressiv politik.

Välfärdsstaten har stora positiva effekter på tillväxt och sysselsättning. En väl utbyggd välfärdsstat leder till jämlikare fördelning av inkomsterna, vilket i sin tur ökar konsumtionen och får hjulen att snurra snabbare. Den leder också till att konjunkturerna stabiliseras, framför allt genom att dämpa nedgångarna.  

Välfärden är inte tärande. Den är en närande och tillväxtskapande sektor. En utbyggd välfärdsstat med generösa socialförsäkringar är inte bara gott i sig utan också bra för ekonomin i stort. Den insikten måste vara en självklar del i den politik som Socialdemokraterna går till val på nästa år.