Opinion
Debatt: Våldtäkt är i praktiken avkriminaliserat
ETC nyhetsmagasin
Myterna runt våldtäkt måste motarbetas och polisutredare och domare måste börja tro på offren.Det är skribenten och inte ETC nyhetsmagasin som står för åsikten.
År 2017 uppgav 190 000 kvinnor i Brottsförebyggande rådets (Brå) Nationella trygghetsundersökning (NTU) att de utsatts för någon typ av sexualbrott. 2017 anmäldes 22 000 sexualbrott och 7 370 våldtäkter i Sverige. Av dessa ledde mindre än fyra procent av våldtäkterna till en fällande dom.
Över en tredjedel av de åtalade våldtäkterna ledde till en friande dom (en andel som ökat de senaste åren), i andra brottsmål brukar cirka fem procent av åtalen leda till en friande dom. 98 procent av alla våldtäktsoffer är kvinnor. 99 procent av förövarna är män. Fem procent är överfallsvåldtäkter.
Det finns många skadliga myter om våldtäkter. Bland annat att de flesta våldtäkter är våldsamma överfallsvåldtäkter utförda utomhus av en okänd förövare. När det mycket oftare är en icke våldsam (70 procent) våldtäkt som begås av en bekant till offret, inomhus. Våldtäkt innefattar inte bara samlag utan även jämförbara handlingar.
Offrets reaktioner på en våldtäkt kan se mycket olika ut, berättelsen från ett djupt traumatiserat våldtäktsoffer behöver inte vara konsekvent över tid eller detaljerad då många våldtäktsoffer förtränger eller dissocierar övergreppet.
De skadliga våldtäktsmyterna måste motarbetas, både inom skolan och i medierna.
Internationell forskning visar att rättsvårdande myndigheter i hela kedjan från polis och kriminaltekniker till domare och nämndemän nästan alltid tycks finna ett ”rimligt tvivel” till varför ett våldtäktsoffers berättelse inte håller för åtal eller fällande dom. Detta visar bland annat forskarna Deborah White och Lesley McMillans i sin artikel Statutory response to sexual violence: where doubt is always considered reasonable. Och de konkluderar bland annat att ”rättvisan fortsätter att luckras upp eftersom tvivel om offrets trovärdighet har normaliserats, institutionaliserats och alltid anses rimligt – från början till slut i det polisiära och juridiska efterspelet till det sexuella överfallet.”
Polisutredare och domare måste börja tro på kvinnan som blivit våldtagen och sluta misstänkliggöra sexualbrottsoffret. Förutom att det skulle leda till fler åtal och fällande domar, skulle det troligen också öka anmälningsfrekvensen vid sexualbrott och minska risken att offret tar tillbaka sin anmälan.
De båda forskarna Katrin Hohl och Elisabeth A. Stanko frågar sig vidare om inte våldtäkt i praktiken är avkriminaliserat i ett land där bara knappa sju procent av alla anmälda våldtäkter leder till en fällande dom: ”När andelen fällande domar fallit så lågt som sju procent ... skulle man kunna argumentera för att våldtäkt i England och Wales i praktiken är ’avkriminaliserat’”. Vad skulle de båda forskarna säga om Sverige, där mindre än fyra procent av alla våldtäktsanmälningar leder till en fällande dom? Och där mindre än en procent leder till en fällande dom om man räknar in alla de våldtäkter som aldrig anmäls.
Vad borde då göras för att öka antalet fällande domar i våldtäktsmål? Bland annat borde svenska domare och nämndemän få obligatorisk utbildning i den variation av reaktioner ett våldtäktsoffer kan reagera på vid en våldtäkt. Till exempel använder över 70 procent av våldtäktsoffren inte fysiskt våld som motstånd när de våldtas utan blir paralyserade, så kallad frozen fright. Detta visar bland annat en studie gjord av Anna Tiihonen Möller, verksamhetsansvarig vid Södersjukhusets akutmottagning för våldtagna. Hur skev uppfattning av en våldtäkt många nämndemän har kan exemplifieras av de två nämndemän som friade en våldtäktsanklagad man med motiveringen att kvinnan inte betedde sig ”som man tänker sig under en våldtäkt” (se Metro 5 april 2018).
En annan reform som borde göras för att kunna döma fler för våldtäkt är att objektivitetsplikten för åklagare borde avskaffas i sexualbrottsmål. Objektivitetsplikten innebär att åklagaren idag företräder både offret för en våldtäkt och gärningsmannen. Åklagaren borde endast företräda sexualbrottsoffret. Att försvara den tilltalade borde enkom falla på dennes advokat. Detta skulle balansera förhållandet mellan offret och den tilltalade.
Vidare borde preskriptionstiden för åtal för våldtäkt avskaffas.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.