Debatt: Vågar vi släppa taget om tillväxtsamhället?

I ett känt barnteaterstycke får två barn som bråkar om en docka stå på var sida en linje och dra dockan till sig för att avgöra vem som ska få dockan. Scenens hjältinna blir flickan som släpper taget för att hindra att dockan slits sönder. På samma sätt kan Sverige resonera när det gäller det stora ekologiska fotavtryck som är resultatet av en ständigt pågående ekonomisk tillväxt och den svenska satsningen på konkurrenskraft globalt. 

Dockan i teaterstycket representerar det livsnödvändiga ekosystem som vi måste värna och är totalt beroende av. Idag tillhör vi de många länder som, med ökande BNP, utarmar och skadar ekosystemet. Inte enbart med växthusgaser utan också via våra samhällens pågående expansion över planeten på övriga arters bekostnad. Idag finns ännu inte något land som väljer att prioritera hållbar livskvalitet högre än ett växande BNP.

Sveriges enögda fokus på tillväxtmantrat tydliggjordes senast när regeringen tillsammans med flera andra länders regeringar lanserade uppropet om behovet av industriomställning och grön återhämtning efter coronakrisen. I den av riksdagen antagna klimat­lagen finns också ett så kallat kompletterande beslut om att klimatpolitik inte får hämma den ekonomiska tillväxten.

Visst behövs en industri­omställning och många tillväxt­ivrare stödjer också entusiastiskt begreppet ”Green new deal”, men hur ska en sådan se ut? Stiftelsen Det naturliga steget lanserade för 30 år sedan begreppet ”back-­casting”. Det innebär att man, ­inför stora förändringar, behöver ta reda på hur en attraktiv fram­tida vision kan formas, och där­efter ta fram ett handlings­program med åtgärder.

Att medborgare både i Sverige och runt om i världen vill se en vision som handlar mer om välmående än om tillväxt och konsumtion framgick av en enkät som Rapport redovisade den 17 augusti. Tre fjärdedelar av 20 000 intervjuade från 20 länder svarade att ”dagens ekonomiska fokus på vinst och tillväxt är problematisk”.

Centralt är att vi behöver förhålla oss till den aspekt som Greta Thunberg lyfter i sitt sommarprat:

”Vad ska vi sluta göra för att undvika en klimatkatastrof?”

Vår utgångspunkt inför det är att visionen ska visa hur grundläggande mänskliga behov kan tillgodoses för alla medborgare i högre grad än idag, samtidigt som vi släpper taget om att öka vår BNP. 

Vår vision år 2030 innebär att den storskaliga, industriella och exportinriktade svenska ekonomin då har ställts om. Istället har vi en ekonomi som bygger på lokala förutsättningar där människor i större utsträckning hittar sin försörjning och sitt sammanhang i sin närhet. Därför vill vi medverka till en omställning mot ekologiskt och småskaligt jord- och skogsbruk där betydligt större självförsörjning för Sverige är ett mål. 

För att möjliggöra detta vill vi ställa om det ekonomiska systemet genom att bland annat instifta en basinkomst för alla medborgare. Därmed kan vi skapa ett lågenergisamhälle där människor i större utsträckning kan välja att bo nära jordbruk och livsmedelsförsörjning. Sam­tidigt kan städerna genomföra en ”ruralisering”, det vill säga en omställning till lokal/regional livsmedelsförsörjning istället för långväga import. 

De viktiga förändringarna kommer att få Sveriges BNP att sjunka vilket är nödvändigt för att effektfullt hantera klimat­hotet. För samhället som vi känner det blir det en stor omställning, men om målen nås och vi vågar släppa taget ger det ett rättvisare, lugnare och lyckligare samhälle. Processen behöver starta – och det nu.