Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Vänsterns ambivalens om Ryssland

Bild: Andrei Gorshkov/TT/AP

Dagens ETC

I fråga om Putins Ryssland är vänstern generande ambivalent. Vänsterdebattörers förståelse för ryska ”säkerhetspolitiska” intressen, som i själva verket är revanschistiska och imperialistiska, bottnar i blind avsky mot USA och Nato.

Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Efter invasionen av Ukraina framstår den av Moskva orkestrerade propagandan om ”inringning av Ryssland” och aggression från ”västsidan” som naken lögn. Till spridandet av lögnen bidrar Göran Therborns vettlösa debattartikel i Aftonbladet (23/2). 

Av Therborn framställs Nato som en – i sammanhanget – betydligt värre kålsupare än Ryssland, Ukrainas folkvalda regering som USA-­marionett och den proukrainska opinionen i väst som vilseledd av oansvariga eliter. Evidens för denna till analys förklädda konspirationsteori lyser förstås med sin frånvaro. 

De sanktioner mot Putin­regimen som sattes in efter den ryska annekteringen av Krim 2014, och nu förstärks, beskrivs försåtligt av Therborn som ekonomisk krig­föring mot det ryska folket. Ett eko av vad Putin själv påstår.

Att Rysslands grannstater funnit det klokt att ansluta sig till Nato är inte svårt att förstå. Ett fredligt Ryssland har inget att frukta från Nato.

På Facebook får Therborns artikel hundratals gilla-markeringar. Hur tänker dessa människor? Det går inte att både ursäkta och fördöma Rysslands angreppskrig.

Det hedrar Jonas Sjöstedt (V) att han markerade mot Vänsterpartiets nej till militärt bistånd till Ukraina. Detta torde ha medverkat till att partiet i tisdags gjorde en hel­omvändning. 

Men velandet fortsätter. Dagen därpå avstod man från att stödja en EU-resolution som fördömer Rysslands brottsliga agerande med den usla motiveringen att ”tyvärr ställer sig resolutionen också fullständigt bakom en europeisk säkerhetsordning där Nato är det enda alternativ… det är inte en acceptabel ståndpunkt”.

Det är ingen överdrift att säga att Vänsterpartiet genom Ukrainakriget ställts inför ett vägval. Äldre medlemmar med en bindning till kalla krigets världsbild och yngre medlemmar och sympatisörer med pacifistisk övertygelse förenas av vurm för antivästlig retorik och reflexmässig antiamerikanism. Partiets demokratiska trovärdighet solkas av sympatier för vänsternationalistiska totalitära länder och partier. Gör upp med detta arv nu.

Leve det fria Ukraina!