Debatt: Välkomna in i matchen, godhetsknarkande herrar

Jag läser en ledare i Aftonbladet av Anders Lindberg där han mycket riktigt påpekar att kvinnor upplever en backlash när det gäller jämställdhet. I USA är det accelererat av Donald Trump och hans anhang. Jämställdhetsarbete stoppas, kvinnor förlorar jobbet och sociala insatser dras in. Något som ofta drabbar både kvinnor och barn. Feminismen är woke och har helt enkelt gått för långt, anses det. Kvinnan ska tydligen vara vid spisen, föda barn och, för att citera Lindberg, vara kåt glad och tacksam.  I samma andetag efterlyser han ”en ny generation av engagerade feminister om inte detta ska gå käpprätt åt skogen”. 

Han har givetvis helt rätt, men det är ändå något som skaver i budskapet. Jag uppfattar det som en uppmaning till kvinnor. Som om det är upp till oss. 

Jag är så innerligt trött på att män symbolknarkar kvinnor, gärna ensamstående mammor, för att plocka godhetspoäng. Men sedan då? Var är ni när vi träffas för att diskutera lösningar? Var är de konkreta politiska förslagen för att minska ojämställdheten?

Mannen tjänar 6,3 miljoner kronor mer i livsinkomst än kvinnan.

Målet för jämställdhetsarbetet i Sverige är att kvinnor och män ska ha samma makt och möjligheter att forma både samhället och sina egna liv. Jämställdhetsarbete handlar bland annat om inflytande, ekonomi, hälsa, utbildning, arbete och mäns våld mot kvinnor. 

Låt mig ge några exempel på hur det ser ut i vårt land, ur min rapport ”Svensk. Kvinna. Ägd”.

• Sverige har en av världens mest könssegregerade arbetsmarknader.

• Den genomsnittliga faktiska inkomsten för en kvinna i arbetaryrken var 23 210 kronor 2021 och för en kvinna i tjänstemannayrken 37 350 kronor. Motsvarande siffror för männen var 28 920 respektive 46 560 kronor.

• Mannen tjänar 6,3 miljoner kronor mer i livsinkomst än kvinnan.

• Kvinnor är nästan dubbelt så mycket, 83 procent, sjukskrivna som män.

• 30 procent är den genomsnittliga skillnaden på mäns och kvinnors pensioner. 

• 70 procent av föräldradagarna tas ut av kvinnor.

• Sverige återfinns i den gruppen av länder där lägst andel kvinnor är företagare. Med 5,38 procent ligger vi under EU-genomsnittet på tio procent (samtidigt går företag som drivs av kvinnor mer sällan i konkurs).

• 0,7 procent av riskkapitalet 2021 gick till helkvinnliga bolag, mixade grundarteam fick 7,3 procent och manliga grundare fick 92 procent.

• Kvinnor drabbas i långt högre utsträckning av våld i nära relationer, av hedersrelaterat våld och av det ekonomiska våldet som fortsatt är lagligt i Sverige.

Jag har arrangerat många kurser, seminarier, föreläsningar och skrivit rapporter om den ojämställdhet som så uppenbart fortfarande råder i Sverige. Gemensamt för dessa sammankomster är att männen alltid lyser med sin frånvaro. Vare sig vi samlar 30 personer i en kurs kring hur vi kan arbeta med jämställdhet i kommunpolitiken, eller 200 personer i riksdagen för att diskutera hur vi kan öka andelen kvinnor som startar och driver bolag. Det går att räkna männen på ena handens fingrar. 

Därför kan jag inte låta bli att höja på ena ögonbrynet när Lindberg efterlyser denna nya generation av engagerade feminister, särskilt när jag vet hur många män som tar avstånd från begreppet genom att stolt deklarera; ”jag är för jämställdhet, men jag är inte feminist”. Alla kan gräva där de står och vi ser fram emot att välkomna männen in i matchen. Mycket.