Debatt: Vad menar KD egentligen i Israel-frågan?

Kristdemokraterna uppmanar regeringen att anta en ny politisk linje i sin Israel-kritik, rapporterade TV 4 Nyheterna (21/1). Lars Adaktusson, som är KD:s utrikespolitiske talesperson, menar att regeringen 2014 gjorde ett ”ensidigt erkännande av Palestina”. Den enda logiska slutsats som går att dra av det KD säger är att de vill se ett Sverige som stödjer den olagliga ockupationen. Det Lars Adaktusson säger om ”ensidigt erkännande” är helt enkelt inte sant. Den ursprungliga rödgröna konstellationen betonade tvärtom gång på gång hur de ville se ett Israel bakom ”erkända och säkra gränser” i enlighet med FN:s resolutioner.

År 1949 skapades en så kallad vapenstilleståndslinje. Efter Sexdagarskriget har den omnämnts som 1967 års gränser, eftersom det var gränsen mellan Israel och de palestinska områdena som det såg ut innan den femte juni 1967, då kriget bröt ut. FN erkände gränsdragningen och har aldrig vikt sig en millimeter i det avseendet. Galiléen, Negev och västra Jerusalem är i FN:s ögon — och likaså i större delen av världens ögon, inklusive Löfvens och Wallströms — delar av det legitimt erkända Israel.

Med tanke på det dubbla lagsystem som finns i Israel finns det fog för att kritisera också det som sker där. Lagarna gör så att beduinerna med israeliskt medborgarskap, som också har palestinskt påbrå, har fått sina hem i Negev rivna hundratals gånger — medan judiska bosättares mark prioriteras enligt det civila lagsystemet. Palestinska medborgare av Israel har inte rätt att göra militärtjänst och förlorar därmed en inkörsport till det civila livet. De rödgröna har aldrig ens nämnt de här bitarna.

Kritiken från de rödgröna har aldrig bestridit Israels rätt att existera på det sätt det gör. Det är inte från svenskt håll man har varit besvärlig, utan det har Israels och USA:s nuvarande regeringar varit. USA visar med sin ambassadflytt till ockuperade Jerusalem och Israel med sin ständiga bebyggelse av olagliga bosättningar på ockuperad mark att en fredslösning inte behöver innefatta alla FN:s riktlinjer. Detsamma gäller för KD, som i sin inlagda motion till Riksdagen kräver att också Sverige flyttar sin ambassad till Jerusalem och erkänner ockuperad mark som en del av Israel.

Israel har liksom alla demokratier ett parlament och folk får frivilligt rösta på det parti de vill. Men det anstår inte demokratier att utöva militär kontroll över cirka 5 miljoner människor som vill leva i fred. Tyvärr finns det inget snällare sätt att beskriva Israels godtyckliga rättsprocesser på. Israeliska bosättare lever å andra sidan under humana civila lagar. Enligt den internationella organisationen Military Court Watch, som är en sammanslutning av jurister, måste Israel använda sig av förebyggande skrämselmetoder så att det inte bryter ut ett palestinsk uppror och eventuellt blodbad på Västbanken. Palestinierna måste känna av den militära närvaron för att systemet, så att säga, ska ”funka”.

När länder upprepat bryter mot de mänskliga rättigheterna utsätts de ofta för sanktioner. Israel är inte föremål för en enda sådan. Om vi nu skall se på Israel som en demokrati borde det definitivt utkrävas en högre standard än de hundratals brott landet varje dag gör sig skyldig till mot fjärde Genève-konventionen. En konvention vars legitimitet Israel gått med på skall gälla i Israel-Palestinakonflikten.

Så vad menar KD med att det är för ny politisk linje regeringen borde anta egentligen — såvida det inte är att stödja den olagliga ockupationen?

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.