Debatt: Vad händer i Europas teckenspråkiga huvudstad?

Vi bestämde oss för att flytta hit, liksom många andra familjer gjort. Men det är ingen självklar upplevelse, inte ens i Europas teckenspråkiga huvudstad år 2015. Det har blivit tydligt i de tjänstemanna- och politiska beslut som tagits för Kattungens förskola.

2009 hade vi förmånen att vara med i den process som ledde fram till utropande av Örebro som Europas teckenspråkiga huvudstad 2010. Förslaget kom från en av kommunens högre tjänstemän och det gick fort, de politiska företrädarna tyckte det var en strålande idé. Alla var överens och det tog inte lång tid att fatta beslut. Efter fem år pratar politikerna fortfarande positivt om utropandet, trots att den politiska ledningen inte har någon koll. Att tjänstemän inom kommunen inte kan området är väl en sak, men att tjänstemännen och nämnder inte har några tydliga direktiv från den centrala politiken är ännu mer bekymmersamt. En självklarhet borde vara att kommunen samverkar och tar lärdom av de erfarenheter som finns inom den teckenspråkiga gruppen. Hela 2000-talet har ungdomsorganisationerna för döva och hörselskadade med stöd av vuxen- och föräldraorganisationer drivit frågan om rätten till att få lära sig svenskt teckenspråk för att ha ett språk när tekniken inte fungerar.

Problemet är inte talspråkiga miljöer, det är samhället fullt av även om tjänstemän, läkare med flera hävdar något annat. Problemet är att få tillgång till teckenspråkiga miljöer för att kunna lära och utvecklas språkligt med självkänsla och identitet som grund. Givetvis är det viktigast för barnen eftersom den viktiga språkutvecklingen sker i förskoleåldern oavsett om det är ett eller flera tal- eller teckenspråk liksom grunden för läs- och skrivspråk. Men det är också viktigt för oss föräldrar. Ett perspektiv är vi hörande som håller på att lära oss svenskt teckenspråk men ännu viktigare för teckenspråkiga döva och hörselskadade föräldrar som har barn med svenskt teckenspråk som modersmål. 

Barn har inte några problem att hantera och växla mellan olika språk rätt om det är tal- och teckenspråk och om barnen är hörande, döva eller hörselskadade och använder hörteknik eller inte. Problemet är fortsatt att det är teckenspråk som behöver säkerställas. 

Kattungens förskola borde vara en självklar verksamhet att säkra utifrån utropandet av Europas teckenspråkiga huvudstad. Vad vi ser och hör är det tydligt att det inte är det teckenspråk som är i fokus utan talspråk. Det går fort att förstöra en teckenspråkig miljö men den tar väldigt lång tid att bygga upp. Det räcker inte att personal utbildar sig några veckor eller inte ens ett år. En teckenspråkig miljö förutsätter också att det finns teckenspråkiga döva och hörselskadade som är anställda, minst hälften om man ska ha en kvalitativ verksamhet.

Politiker i Örebro kommun: Läs språklagen som var grunden för utropandet: Det allmänna, där kommunens verksamheter ingår, har ett särskilt ansvar för att skydda och främja det svenska teckenspråket. Gör om och se till att säkra och utveckla de verksamheter ni har ansvar för med oss teckenspråkiga!