Debatt: Vad är värt mer – människoliv eller företags vinstintressen?

Sent förra fredagen, 19 oktober, avslutades fjärde omgången av FN-förhandlingarna för ett ­internationellt rättsligt bindande instrument för transnationella och andra företag i förhållande till mänskliga rättigheter.

Detta instrument har förutsättningarna att fylla igen de rättsliga luckor som finns för framförallt internationella företag gällande mänskliga rättigheter. Det är alltså en möjlighet att ta ett reellt steg emot en ökad trygghet och minskade kränkningar världen över.

Genom att skapa internationellt gällande regler kring företags ansvar för mänskliga rättigheter minskar möjligheten för internationella företag att begå brott mot mänskliga rättigheter på det sätt som görs idag. Det skulle vara ett stort steg mot att exempelvis bekämpa den hotbild som så kallade agrobusiness (jordbruks- och livsmedelsindustrin) står för idag.

Agrobusiness pekas bland annat ut i en rapport av Global witness som den farligaste sektorn att protestera och demonstrera mot 2017 och som kunde länkas till flest mord på människorätts- och miljöförsvarare världen över. Denna sektor är också ansvarig för att allt fler drivs bort från sina marker i takt med att investeringarna i grödor och odlingsbar mark blir allt lönsammare.

Denna industris koppling till brott mot mänskliga rättigheter och hur dessa brott många gånger möjliggörs av internationella investerare såsom pensionsfonder och nationella, politiska ageranden har blivit mer än tydlig. Denna bild bekräftades i veckans vittnesmål från civilsamhälle och jordbrukare som deltagit i den så kallade Matsuveränitetsveckan som avslutas idag.

Ett initiativ som civilsamhällets matsuveränitetsnätverk står bakom för att lyfta de kränkningar och brott mot såväl mänskliga rättigheter som miljö som skapas av nuvarande industriella och politiska intressen.

Ett avtal som skulle bidra till mer hållbara produktionskedjor och minska de skador på människa och miljö som delar av dagens investeringar bidrar till borde vara något som alla ville stötta, framförallt ett land som Sverige. Sverige och EU har istället valt att ifrågasätta FN-fördraget och hänvisa till FN:s frivilliga principer för företag och mänskliga rättigheter som en väg framåt i arbetet med att stärka företags ansvar för mänskliga rättigheter.

Grundproblemet med principerna är dock att de är frivilliga, de behöver inte följas. Därmed är det ytterst svårt att fälla ett företag för brott mot de mänskliga rättigheterna. De frivilliga principerna är ofullständiga och behöver därför kompletteras med ett bindande regelverk såsom erbjuds genom FN-fördraget. En sådan komplettering skulle försäkra att företagen tvingas gottgöra de utsatta.   

Sverige säger sig värna om mänskliga rättigheter och är stolta över sin historia som människorättsförsvarare. När en möjlighet nu ges att stärka de mänskliga rättigheterna för såväl svenskar som människor världen över ser man dock åt andra hållet, och framhäver en positionering som är skadlig för såväl demokrati som mänskliga rättigheter.

Det bidrag som Sverige haft till förhandlingarna har bara varit fördelaktiga för en part; de företag som redan kan skörda frukterna av de luckor i regelverket som finns för deras verksamhet. Ett starkt svenskt engagemang krävs i förhandlingarna, som visar på vikten av att värna om mänskliga rättigheter och i alla lägen sätta människors liv framför företagens intressen.

Som den svenska delen av Global Campaign to Reclaim Peoples Sovereignty, Dismantle Corporate Power and Stop Impunity, som består av över 250 civilsamhällesorganisationer, fackliga organisationer, lokalsamhällen och sociala rörelser världen över, kräver vi ett konstruktivt engagemang i FN-förhandlingarna av Sveriges regering. Vi kräver också att svenska politiska beslut alltid premierar mänskliga rättigheter framför ekonomiska intressen.