Hur kommer det sig att politiker som säger sig vilja bekämpa de kriminella gäng som skjuter och spränger i tätbebyggda områden och får alla som bor där att känna obehag, inte lyssnar på polisen?

I måndags besökte justitieminister Gunnar Strömmer Sandsborg i Stockholm, efter en skjutning i detta område. Han fick på plats frågor av SVT och sa det M inte lyckades förmedla i valrörelsen: Att bekämpa den här brottsligheten kommer att ta tid. Det förstår väl egentligen alla, att det inte finns ett sätt, inte en quick fix. Där har justitieministern rätt.

Men när han pratar om vad som behöver göras framåt är det häpnadsväckande att allt han nämner handlar om fler verktyg till polisen och hårdare tag.

Det spelar i princip ingen roll vilken erfaren polis du sätter framför en mikrofon för att analysera vad som behöver göras, de är alla samstämmiga och uttrycker att det inte spelar roll hur mycket resurser polisen får om inte även skola och socialtjänst förstärks. Polismästare Carin Götblad är en av många som är tydlig. Till SVT säger hon: ”Det som bryter brottsligheten är att vi jobbar långsiktigt och förebyggande. Det är också där som skola, socialtjänst och hela civilsamhället kommer in.”

När ska politikerna ta in detta? Och varför får inte Gunnar Strömmer fler frågor om varför regeringen låter BUP gå på knäna? I budgeten i höstas var ju ökningen av statsbidragen lägre än den allmänna kommunala kostnadsökningen. Psykiatrin fick i praktiken minskade anslag. 

Skolor kompenseras inte heller för inflation, högre elpriser och ökade lönekostnader. Sveriges kommuner och regioner står inför ett underskott på 47 miljarder.

Varför lyssnar inte Strömmer när Polisen uttalar att deras så kallade verktygslåda bara är en pusselbit?