Debatt: Vågar M och L hålla emot homofoba SD?

Den politiska spelplanen har förskjutits. Från att steg efter steg tagits för att stärka och utveckla hbtqi-personers rättigheter så har vi under det senaste året sett hur utvecklingen går åt fel håll, både i Sverige och runt om i Europa. I Sverige blir dragqueens som läser sagor mordhotade. I Italien styr SD:s systerparti Italiens bröder, som målmedvetet arbetar för att ta bort möjligheten för samkönade par att adoptera. I Sverige vill SD strypa ekonomiskt stöd till pridefestivaler och lägger om och om igen fram förslag för att förbjuda prideflaggan i offentliga sammanhang. I Ungern syftar flera lagstiftningar från Sverigedemokraternas idol premiärminister Viktor Orbán till att få hbtqi-personer att kliva in i garderoben igen, bland annat genom lagstiftning mot så kallad homosexuell propaganda.

Nu står Sveriges största pridefestival, Stockholm Pride, för dörren. Partiledare, ministrar och Europa­parlamentariker från höger till vänster kommer att sluta upp bakom regnbågens färger. Men hur ser verkligheten ut vid förhandlingsbordet, bortom färgglada skjortor, flaggviftande och paraddans?

Trovärdigheten för företrädare för M, KD och L ekar ihålig. Det är falskt att leka allas rätt till likabehandling på lördagen, för att på måndagen sitta runt fikabordet och kohandla med ett parti som vill avskaffa diskrimineringslagen och avveckla diskrimineringsombudsmannen.

SD är emot lika rättigheter för alla människor. Det vet vi. Och nu står vi inför ett avgörande år där det ska tas beslut om flertalet lagstiftningar med avgörande betydelse för hbtqi-personer inom EU. Det handlar bland annat om följande tre lagförslag:

1. EU:s antidiskriminerings­direktiv är äntligen på agendan igen. Ett förslag som kommissionen presenterade redan för femton år sedan men som legat i träda. En avgörande lagstiftning för transpersonen som puttas ut ur bostadskön i Litauen eller för gayparet som blir portade från en restaurang i Ungern. Men om direktivet ska komma på plats krävs stöd av EUs regeringar. Hur kommer Sveriges regering att agera, när varje position först ska förhandlas med Sverige­demokraterna?

2. Just nu förhandlas också EU:s lagstiftning om likabehandlingsorgan (“equality bodies”), målet är att alla EUs medlemsländer måste ge sina medborgare en garanterad nivå av antidiskrimineringsarbete i respektive medlemsland. Ett arbete som ska ledas av diskrimineringsombudsmannen och dess motsvarigheter i EU:s övriga 26 medlemsstater. SD vill inte ens att den svenska myndigheten diskrimineringsombudsmannen (DO) ska få finnas. Hur ska M och L då kunna få stöd för gemensamma minimiregler inom EU?

3. EU:s lagstiftning mot våld i nära relationer, direktivet mot könsbaserat våld, omfattar även par i samkönade relationer. Sverige­demokraternas partigrupp tycker inte att EU har något att göra med frågor om våld i relationer. Hur kommer detta att påverka Sveriges hållning i förhandlingarna?

EU både kan och borde vara ett samarbete för alla människors lika värde och rättigheter. Redan i EU:s grundlag, Lissabonfördraget, fastslås att frihet från diskriminering är en av unionens grundläggande värden. Men om hbtqi-personers frihet är lika mycket värd som andras, så måste dessa tre lagstiftningar komma på plats.

Vi behöver Pride. Vi behöver festen men mest av allt behöver vi manifestation av den kamp som pågår överallt och hela tiden. Vi behöver lagstiftare som modigt står upp för alla människor rätt till likabehandling. Flaggviftande politiker som säger en sak men sen gör en annan, är ingen betjänt av.