Debatt: V: Därför röstar vi nej till nya EU-kommissionen

På onsdag är det dags för EU-parlamentet att ta ställning till den nya, föreslagna EU-kommissionen. Vi ser stora problem med ordförande Ursula von der Leyens uppställning. 

Allvarligast är de bristande klimatambitionerna. I ett läge då vi får allt mer bråttom att genomföra redan antagna europeiska miljö- och klimatlagar, så får många kommissionärstitlar en att tro att onsdagens omröstning snarare handlar om att tillsätta styrelsen för ett börsnoterat företag än en institution som föreslår lagar som ska gälla för EU-ländernas över 500 miljoner invånare. Till exempel ingår ord som ”konkurrenskraftig” och ”tillväxt” för alla tre kommissionärer som har klimat eller miljö som ansvarsområde. 

Vår egen föreslagna miljökommissionär Jessika Roswall (M) talade också mer om företagsklimat än om hur vi ska rädda planetens klimat under sin utfrågning i EU-parlamentet. Men så kommer hon också direkt från en regering som motarbetat flera viktiga EU-lagstiftningar om miljö och klimat, som sett till att Sverige rasat i internationella klimatmätningar, som ökat istället för minskat utsläppen, som slaktat klimatbudgeten och som avskaffat miljödepartementet.

Trots tidigare löften om att inte samarbeta med extremhögern har von der Leyen också föreslagit att EU-kommissionen nu ska få sin första högernationalistiska vice ordförande — italienska Raffaele Fitto, som delar partigrupp med Sverigedemokraterna. Det kan vi inte acceptera

Inte heller jämställdhet mellan män och kvinnor är en viktig fråga för den nya EU-kommissionen. I von der Leyens första förslag saknades en jämställdhetskommissionär. Först efter protester från de mer progressiva partigrupperna lades ordet ”jämställdhet” till i titeln för den belgiska kommissionären Hadja Lahbib, som egentligen ska ansvara för något helt annat – krisberedskap.

Förra mandatperiodens kommissionär som ansvarade för områdena arbete och sociala rättigheter har bytts ut mot den betydligt mer högerklingande titeln kommissionär för ”människor, färdigheter och beredskap”. Det vittnar om en tydlig nedprioritering av arbetstagares rättigheter. Fokus ligger istället på arbetskraft som ska vara redo att anpassa sig till den europeiska, alltmer osäkra arbetsmarknaden.

Den nya kommissionen slår sig också för bröstet om att den ska minska den ”administrativa bördan” genom att kraftigt minska antalet lagar. Visst är det rimligt att ta bort onödiga regler, men det är viktigt att slå vakt om bra regler om till exempel arbetsrätt. Det vi ser från kommissionen är en klassisk, nyliberal avregleringspolitik.

EU-parlamentets godkännande av EU-kommissionen en uppgörelse mellan framför allt de tre största politiska grupperna, konservativa EPP (där M och KD ingår), liberalerna och den socialdemokratiska gruppen. Det är därför som Jessika Roswall godkändes som kommissionär, trots att nästan alla partigrupper var överens om att hon gjorde uselt ifrån sig under utfrågningen. I gengäld fick den liberala gruppen behålla Hadja Lahbib. Som tack för Raffaele Fittos vice ordförandetitel fick S-gruppen spanska socialisten Teresa Ribera som ”sin” vice ordförande. Den sortens kohandel och maktspel tycker vi är ovärdig.

EU-parlamentets uppgift är att granska de olika kommissionärernas kompetens var för sig. Det har parlamentet inte gjort.

I stället för ett stenhårt fokus på att ställa om till ekologiskt, ekonomiskt, och socialt hållbara samhällen får vi en lam klimatpolitik, ett business as usual där storföretagens intressen sätts i främsta rummet och ett häpnadsväckande tillmötesgående av EU:s högerauktoritära regeringar. Som troligen det enda svenska partiet kommer vi därför att rösta nej till den här kommissionen.