Debatt: V måste våga bygga allianser utanför riksdagen

Utan tvekan stiger spänningen i politiken inför fredagens röstning om statsministerposten. Ska Vänsterpartiet stjälpa lasset, eller?

I det 73-punktsprogram som S/MP/L/C nu sagt ja till förstärks de inkomstklyftor som redan vidgats i en takt som lutat åt internationellt rekord. Värnskatten avskaffas, vilket betyder skattesänkning för de med de allra högsta inkomsterna.

Välfärdspolitiken ska också fortsättningsvis handla om valfrihetspolitik. Förskjutningen från generell välfärd till individuell valfrihet är inte ny men den förstärks, bland annat av förbudet mot förbud mot vinster i välfärden. Rut-avdraget tredubblas och utökas till fler tjänster. Brister i det gemensamma ska täckas upp med individuella insatser, för de som har råd.

Avregleringen av hyresmarknaden, genom att ta bort hyresgästernas förhandlingsrätt vid nyproduktion, tillsammans med en utlovad ”reformering” av befintligt bestånd, förstärker snarare än löser problemen inom bostadssektorn. Den grundlagsfästa rätten till bostad kommer att komma allt färre till del. Uppluckringen av arbetsrätten sätter press på arbetsmarknadens parter att komma framåt förhandlingsvägen men om de inte gör det är det försämringar i sikte.

Inom klimat- och miljöområdet finns det positiva förslag. En grön skatteväxling ska genomföras, genom att miljöskatternas andel av skatteinkomsterna ökar samtidigt som skatten sänks på jobb och företagande. Det omfattar minst 15 miljarder kronor. Det finns förslag om att det hållbara fisket ska utvecklas, att bottentrålning i känsliga områden ska minska och det finns även förslag om höjda anslag till skydd av värdefull natur och en skatt på farliga kemikalier i kläder och skor. Och flygskatten blir kvar. Det är bra.

Men det finns samtidigt en oro för andra miljöinriktade förslag. Strandskyddet kan komma att göras om i grunden för att förenkla byggnation i strandnära områden med lågt exploateringstryck. Helt ologiskt med tanke på de förändringar av havsnivåerna som allt fler forskare vittnar om kommer att ske. Här stärks markägarnas intressen på bekostnad av säkerheten. Förslaget minskar också människors tillgång till stränderna. Markägarnas intressen stärks på bekostnad av allemansrätten. Att slopa den utökade nyckelbiotopsinventeringen (kartläggning av områden med höga naturvärden) stärker markägarnas intressen på bekostnad av miljön.

Samtidigt som det finns lättnader för familjeåterförening för asylsökande förlänger man den tillfälliga lagen som skulle ha upphört i år (2019) och inför språktest för medborgarskap. Den faktiska situationen är följande: EU:s ledare, inklusive Sveriges ledare, har förvandlat Medelhavet till ett dödens hav och internerat tiotusentals människor på obestämd tid i läger. Enigheten hittills har bara handlat om att hålla flyktingarna så långt borta från Europa som möjligt. Därför är det kanske inte förvånande att överenskommelsen varken säger någonting om att stoppa deportationerna till krigets Afghanistan eller om att utlysa amnesti för ensamkommande.

Två partier har pekats ut som pestsmittade i de diskussioner som föregått överenskommelsen. Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Att överhuvudtaget sätta likhetstecken mellan partierna är provocerande nog men att sedan sätta ner på pränt att V inte ska få ha inflytande över politiken, det är att gå för långt! Och nu är det just den formuleringen som kan stjälpa hela lasset, det vill säga som kan äventyra att vi får en regering denna vecka. Min uppfattning är att av två dåliga regeringsalternativ är S/MP/L/C det minst dåliga. Jag hoppas att både V och S har förmågan att ha de förtroendeskapande samtal som är nödvändiga innan nästa omröstning. Nyval är inget alternativ.

Spelet om regeringsmakten har tröttat ut väljarna och gjort det oerhört riskfyllt med ett nyval. Ett troligt resultat är en förstärkning av nationalism och konservatism. I det nuvarande parlamentariska läget tror jag det är bäst om Sverige, till skillnad från många andra europeiska länder, orkar hålla nationalisterna utanför regeringsmakten.

På sikt är det naturligtvis utmanande med en S-regering som driver en uppenbar borgerlig politik, där livet blir svårare för många, särskilt för unga, lågavlönade, kvinnor och invandrade. Därför måste det finnas en stark opposition, både i riksdagen och utanför. V har en given men isolerad roll i riksdagen och måste på sikt också våga bygga allianser med rörelser utanför.

Feministiskt initiativ har den kommande mandatperioden en given roll utanför riksdagen. Här finns utrymme för ett kreativt samarbete.