Debatt: "Oacceptabelt att utvisa den armeniske journalisten"

Låt den hotade armeniska journalisten Mehr Sahakyam återvända till sin familj i Sverige, kräver flera debattörer och journalister i ett gemensamt upprop.

Lördagen den 18 januari uppmärksammades att Dawit Isaak har suttit fängslad i 4 500 dagar. Den tysta diplomatins för- och nackdelar vägs mot varandra. Men i skuggan av denna debatt utsätts andra hotade journalister för förföljelse och förnedring, inte i något avlägset land utan här i Sverige.

Tidigt på morgonen den 15 januari väcktes den armeniska journalisten Mehr Sahakyam av att tre poliser tog sin in i hans lägenhet i norrbottniska Råneå. Hans fru och två barn tvingades se på hur deras make och pappa togs ifrån dem för att deporteras.

Som maktgranskande journalist i Armenien har Mehr och hans familj fått utstå både hot och förföljelser. När Mehr nästintill avrättades av våldsverkare utsända av en högt uppsatt politiker tvingades familjen fly, varpå de kom till Sverige 2009.

Sedan dess har Mehr kämpat för att bli tagen på allvar när han har berättat om hoten och övergreppen. Men trots massiv bevisning har Migrationsverket beslutat att Mehr och hans familj inte är att betrakta som hotade i sitt hemland.

Beslutet bygger på påståendet att Levon Sargsyan, som Mehr i sin asylansökan angivit som ansvarig för den förföljelse han utsatts för liksom för mordet på Mehrs släkting Andrainik Babayn som utfördes 2008, är en enskild kriminell person som myndigheterna borde kunna skydda Mehr ifrån.

Det absurda i detta påstående är att Levon Sargsyan är en högt uppsatt politiker, ledamot i den armeniska folkförsamlingen och medlem i en släkt som sedan länge har ett mycket starkt grepp om den politiska makten i Armenien.

Migrationsverket hävdar att uppgiften om att Sargysan skulle vara en ”enskild kriminell” är tagen ur Mehrs skriftliga berättelse till myndigheten. Denna berättelse innehåller dock inga påståenden som kan tolkas på detta sätt.

Dessutom finns åtskilliga artiklar från armenisk media som vittnar om Levon Sargsyans inblandning i trakasserier mot journalister, samt officiella uppgifter om hans position i det politiska systemet, enkelt tillgängliga och sökbara på internet.

Den 16 januari fördes Mehr till deportationsförvaret i Gävle där han fick löfte om att få stanna i tre veckor. Under denna tid skulle utomstående ges möjlighet att inkomma med ny bevisning. Men redan nästa morgon hämtade gränspolisen Mehr från förvaret för att verkställa deportationen.

I nuläget har Mehr tvingats gå under jorden i Armenien av rädsla för sitt liv. För varje dag som går ökar risken att han utsätts för förföljelse, antingen direkt av statsmakten eller av våldsverkare som står under politiskt beskydd. Det är i båda fallen uppenbart att landets myndigheter i bästa fall är oförmögna och i värsta fall ovilliga att skydda honom från förföljelse.

Enligt svensk lag (Utlänningslagen 4 kap., 1 §) räknas den som flykting som fruktar förföljelse på grund av politisk uppfattning och inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av lands skydd. Detta gäller oberoende av om det är landets myndigheter som är ansvariga för förföljelsen eller om dessa inte kan antas erbjuda trygghet mot förföljelse från enskilda.

Att utvisningen därmed går emot både svensk lag om flyktingskydd, internationell rätt och – i och med splittringen av familjen – även FN:s barnkonvention, är att betrakta som ytterst allvarligt.

Familjen Sahakyam har inte flyttat till Sverige – de har flytt. Och att deportera journalister som flytt från förföljelse på grund av sitt arbete går tvärt emot de principer som Sverige uppger sig slå vakt om och vilja följa.

Det handlar inte bara om migrationspolitik. Det handlar om den svenska statens trovärdighet i frågan om demokratikämpars och journalisters grundläggande rättigheter.

Med ena handen välkomnar vi hem journalister som återvänder från förtryck och fångenskap, och slår oss på bröstet över att ha stridit för deras frihet – men med andra handen fördriver vi en journalist till samma förtryck, samma fångenskap.

Genom att vägra låta förföljda journalister på flykt söka skydd i Sverige, visar svenska myndigheter att Sverige inte står upp för yttrandefrihet och pressfrihet som mänskliga rättigheter utan bara som medborgerliga privilegier.

Detta är skamligt och oacceptabelt. Vi kräver att Migrationsverket och ansvariga politiker respekterar svensk lag och FN:s konventioner, och låter Mehr återvända till Sverige och återförenas med sin familj. Vi kräver att journalister och demokratikämpar som kommer till Sverige på flykt från förtryck inte möts av fortsatt förföljelse och förnedring.

Ludvig Boman, poet och aktivist

Martin Schibbye, journalist

Jonas Nordling, ordförande Svenska Journalistförbundet

Henrik C. Enbohm, ordförande Fängslade författares kommitté

Svenska PEN

Simon Mogren, ordförande Ung Media Sverige

Jonathan Lundqvist, ordförande Reportrar utan gränser

Fotnot: Information om fallet och stödinsatserna för Mehr och hans familj finns samlade på stoppautvisningen.blogspot.se.