Debatt: Utveckling – inte utförsäljning

I vems intresse ligger det att Tändsticksområdet ska säljas? Det undrar Sebastian Dahlander på Kulturhuset.

Veckan efter att kommunalrådet Anna Mårtensson (FP) sagt att konflikten kring Kulturhuset är över började huggsexan om Tändsticksområdet. Nu ska området säljas ut. Och fort ska det gå.
Varför är det så bråttom, är det många som frågar sig? Fråga istället; i vems intresse ligger det att Tändsticksområdet ens ska säljas? Hur länge har de här planerna funnits? Och visst finns det egentligen bättre alternativ för Tändsticksområdets utveckling än att privatisera det!

I november förra året presenterade det före detta moderata kommunalrådet Lennart Nilforsen och Brandtornet AB sitt förslag om att ta över hela Tändsticksområdet. Detta kompletterades med planer på 250 nya lägenheter. I det tysta har förhandlingar pågått sedan dess. En arkeologisk utredning har tillsatts, en bullerutredning genomförts och just nu pågår en ”oberoende” värdering av området. Allt för att en färdig plan ska kunna presenteras i början på sommaren och en snabb försäljning genomföras före valet.

Att det behövs fler bostäder i Jönköping är nog de flesta överens om, kanske var det därför den omedelbara kritiken mot politikernas privatiseringsplaner uteblev. Bullerutredningen slog dock fast att järnvägen, och då i första hand godstågen nattetid, gör det omöjligt att bygga bostäder på stora delar av området. Detta tillsammans med kulturminnesmärkning och Tändsticksområdets status som kulturhistoriskt riksminne borde avskräcka de flesta byggherrar.
Om det nu inte var så att kulturminnesmärkning och resultatet av bullerutredningen, förutom att begränsa möjligheterna till exploatering, samtidigt gör att marknadsvärdet kraftigt sjunker. En summa som nämnts är 147 miljoner för hela Tändsticksområdet. En spottstyver för vad som inom ett par år kan vara ett av Jönköpings mest attraktiva områden.

Dagen efter att Anna Mårtensson skenheligt försökte begrava stridsyxan, presenterades beslutet kring södra Munksjöområdet. Förutom omfattande bostadsprojekt ingår planer på att flytta delar av tågtrafiken och då framförallt den tunga godstrafiken söderöver. Alltså, den trafik som utgör en stor del av bullret och som förhindrar en fullständig exploatering av Tändsticksområdet.
En utförsäljning, även om det bara börjar med vissa byggnader, leder i princip alltid till en så kallad gentrifieringsprocess. Detta innebär att hyrorna går upp och de minsta hyresgästerna (i detta fallet föreningar, mindre hantverkare och kulturverksamheter) tvingas bort. In kommer mer kommersiellt inriktade hyresgäster, vilket i sin tur leder till en uppåtgående spiral av hyreshöjningar och utflyttning.

Visst har Nilforsen sagt att om Brandtornet får köpa området kommer hyrorna, i alla fall till en början, vara oförändrade. Samtidigt pratar han om massiva upprustningar och omfattande nybyggnation, som när det väl kommer till kritan måste finansieras på något sätt. Om det sedan blir med hyreshöjningar eller genom att stycka upp och sälja vidare, det får vara osagt.

Det finns betydligt bättre alternativ för Tändsticksområdets utveckling. Med kultur-, hantverks- och föreningslivet som grund skulle Tändsticksområdet kunna utvecklas till ett centrum för skapande, folkbildning och kultur. Kommunen kan, till skillnad från privata fastighetsägare, utgöra den skyddsvall som många kultur-, hantverks- och föreningsverksamheter är beroende av för sin överlevnad.
Genom att hålla hyrorna nere, uppmuntra initiativ underifrån och satsa på det som får området att leva på riktigt – människorna – kan Tändsticksområdet bli ett gemenskapens område fullt av liv och rörelse.

Sebastian Dahlander
Kulturhuset