Debatt: Utnyttjade kvinnor ska inte behandlas som kriminella

I fredags den 18 oktober var det EU:s dag mot människohandel. Syftet är att uppmärksamma medlemsländernas gemensamma åtagande att förebygga och bekämpa människohandel i alla dess former. 

Här har Sverige en unik position. Vi har länge, delvis med rätta, stoltserat med att vi är ett föregångsland – världsledande i jämställdhet och uppfinnare av sexköpslagen. Insikten att människohandel och sexköp i grunden är sammankopplat med våra mänskliga rättigheter och värderingar kring mäns våld mot kvinnor har gett ledarskapet legitimitet. 

Men nu blåser det nya vindar i Sverige. Kalla vindar som aldrig tidigare blåst under de 26 år sexköpslagen existerat. Budskapet som når oss, som dagligen träffar de personer som exploateras i människohandeln, är tydligt: Brottsofferperspektivet håller på att försvinna och de utsatta betraktas snarare som brottslingar än brottsoffer. 

Efter många år av samsyn och fungerande och nära samverkan med den samhällsaktör som har till uppgift att verkställa sexköpslagen, nämligen polisen, tvingas vi nu konstatera att samarbetet håller på att gå förlorat. 

Istället för att bygga förtroende i mötet med de utsatta med målet att möjliggöra för dem att lämna människohandeln, och samla in information som kan leda till lagföring av de kriminella, söker man numera upp de utsatta kvinnorna, betraktar dem som kriminella och skickar ut dem ur landet. Det förs även diskussioner om att de borde anmälas för skattebrott till Skatteverket.  

Sverige ligger efter. Tittar man på statistiken ser det ut som att människohandel knappt existerar. Men det handlar inte om att den inte finns, utan om att polisen inte längre prioriterar bekämpningen av denna typ av brottslighet. Vi som årligen träffar hundratals utsatta personer vet att efterfrågan och exploateringen inte är utrotad i vårt land. Det är snarare brottsofferperspektivet som fallit mellan stolarna och det får konsekvenser för hela arbetet mot människohandel. 

Rent konkret, vad är det vi ser? 

• Fem av landets sju människohandelssektioner har lagts ner.
• Den kultur som tidigare funnits inom delar av gränspolisen, det vill säga att kvinnor i prostitution ska skickas ut ur landet, har spridit sig inom hela polismyndigheten. 
• Alldeles för få brottsoffer ges de grundläggande rättigheter som Europarådets människohandelskonventionen föreskriver; rätt till betänketid, skyddat boende, juridisk information, målsägandebiträde samt fysiskt och psykologiskt stöd. 
• När vi i civilsamhället identifierar troliga offer för människohandel möter vi motstånd och ovilja hos polisen att utreda brotten. 
• Kvinnor vittnar om att de i polisförhör känner sig mer som kriminella än brottsoffer. 
• Allt fler kvinnor i prostitution låses in i förvar med hänvisning till att de ägnat sig åt ”försörjning på ett sätt som gynnar kriminalitet och påverkar rättssystemet negativt” – helt i strid med Sveriges åtaganden om att inte utvisa ett potentiellt människohandelsoffer innan hon fått rätt till betänketid.

Människohandeln är en del av den organiserade och systemhotande brottslighet som bryter ner ett samhälles välfärd och knäcker de mänskliga rättigheterna på individnivå. Därför är vi oroliga inför framtiden. Om inte polisen tar dessa kvinnors utsatthet på allvar kommer hela tanken med den svenska sexköpslagen att rasa och därmed kommer även problemet med människohandel öka. 

Det är rent hyckleri.

Vi kräver nu att regeringen tar fram en uppdaterad handlingsplan med ett genomgående och tydligt brottsofferperspektiv. Det är dags för våra ledare att ge nya tydliga direktiv till våra myndigheter när det gäller prostitution och människohandel samt stärka resurserna till såväl brottsbekämpande myndigheter som till alla oss som erbjuder tillgång till rättighetsbaserat skydd och stöd. 

Vi har en regering som har mycket hög svansföring gällande vår svenska modell i internationella sammanhang. Då kan man inte på hemmaplan behandla de som utnyttjas som kriminella. Det är rent hyckleri.

Madeleine Sundell
Nationell samordnare mot människohandel Frälsningsarmén 

Cecilia Nilsson
Verksamhetsledare, Frälsningsarméns Safe Havens Traffickingcenter 

Anna Sander
Grundare Talita 

Josephine Appelqvist
Grundare Talita 

Karin Gyllenring
Advokat Asylbyrån 

Silvia Ingolfsdottir
Advokat och målsägandebiträde Brottsbyrån