Debatt: Utländska entreprenörer slipper betala skatt i Sverige

Det blir allt vanligare med entreprenörer från övriga EU-länder på arbetsplatserna i Västerbotten. Det är i sak inget problem, bara man följer de lagar och avtal som gäller på svensk arbetsmarknad. Men i bakvattnet av detta så dyker en helt annan och mer komplicerad problematik upp.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Som företag eller arbetare från annat EU-land är det inte självskrivet att man betalar skatt när man är här i Västerbotten och arbetar – skatten kan lika gärna hamna i Lettland eller Polen.

Skattelagstiftningen som styr detta är baserad på regler som EU slagit fast. Man får inte lägga ”handelshinder” på företag som är registrerade inom EU. I vår egen skattelagstiftning finns regler om att byggföretag inte behöver betala skatt i Sverige, om de inte har projekt som sträcker sig längre än sex månader. Vi har följaktligen många projekt som sträcker sig i 5,5 månader.

Vidare finns regler om att skatt och sociala avgifter ej skall betalas här, utifall att arbetstagaren har med sig ett speciellt intyg från hemlandet och inte är här för att arbeta mer än 183 dagar.

Så vägarna till att inte betala skatt här i Sverige och Västerbotten är många...

Tar vi en närmare titt på de tre största byggherrarna i Västerbotten kompliceras saken ytterligare. Det är dessa organisationer som spenderar mest pengar på byggprojekt i Västerbotten,  Skellefteå kommun, Umeå kommun och det kommunala bostadsbolaget i Umeå, AB Bostaden. 

Dessa tre anlitar i sin tur en huvudentreprenör som vinner upphandlingen och som sedan plockar in entreprenörer för att tillgodose behovet i byggprocessen. Vi ser bland dessa ett ökat antal företag från övriga EU. Det är inte oansenliga summor som kontrakten omfattar. Som exempel finns det i Umeåregionen nu arbetsplatser där endast arbetsledningen är från huvudentreprenören och där företagen som utför arbetet eller arbetstagarna som är på plats varken betalar skatt eller avgifter i Sverige.  

Dessa tre stora byggherrar har sedan 2014 spenderat en sammanlagd summa uppgående till 8 820 miljoner på byggprojekt (anläggning ej inräknat), av i huvudsak allmänna medel – alltså skatt som medborgarna betalat in. Dessa skattepengar går i allt större utsträckning till ett ökande antal projekt där det inte kommer tillbaka några pengar i form av skatt, då detta försvinner till företagens hemland.

Så samtidigt som Umeå kommun redovisar en prognos som visar underskott för tredje året i rad – nu på förväntade minus 57 miljoner – så fördelar man skattepengar till företag via byggprojekt, som varken betalar skatt på sina eller sina anställdas inkomster. En skatt som skulle gått tillbaka till kommunens kistor och hjälpt till att driva en spiral åt motsatt håll. Mer intäkter, vilket ger mer byggande i linje med kommunens mål om att växa befolkningsmässigt, som i sin tur ger mer jobb och därmed mer intäkter.

Då vi via lagstiftning och EU-regler prioriterar som vi gör, så drabbar det företagande och arbetstagare inom landet och länet och det driver på spiralen av minskade skatteintäkter. Skatteinkomsterna minskar ytterligare och i slutändan drabbas vårt eget välfärdssystem.

I Skellefteå är arbetet inlett med en modell där arbetsmarknadens parter, kommunen och Skatteverket samverkar för att få bättre kontroll och uppföljning på upphandlingar Umeå kommun har också under en längre tid arbetat med frågan genom en ny upphandlingspolicy för kommunen och kommunens verksamheter. 

Umeå Kommun har också under en längre tid arbetat med frågan genom en ny upphandlingspolicy för kommunen och kommunens verksamheter. Detta initiativ från kommunen tillsammans med de fackliga organisationerna grundar sig på en ökad uppföljning av kommunens upphandlingar. Detta innebär helt enkelt en hårdare granskning av det som kommunen betalar för, vilket är önskvärt och behövligt. Beslut togs i kommunfullmäktige den 19 december om att anta detta nya sätt att granska kommunens upphandlingar. En del av pusslet är nu på plats, men för att få ordning på helheten behöver vi också förändringar av lagstiftning och EU förordningar. För i nuläget saknas pengar i kommunens kistor till våra gamla, våra förskolor och vår gemensamma välfärd och dessa hamnar istället utanför landets gränser.