Debatt: Adopterades rättigheter måste stärkas

Trots att Barnkonventionen gäller alla barn oavsett födelseland kränks i dagsläget utlandsadopterade barns rättigheter systematiskt. Det är dags att ge internationellt adopterade samma rätt till vetskap om sitt ursprung som alla andra barn i Sverige, skriver Karin Berg och Fatima Jonsson.

I dag firar FN:s barnkonvention 25 år. Sverige ratificerade konventionen redan 1990. Ratificeringen innebär att staterna är skyldiga att följa konventionens artiklar. Unicef i Sverige har under en period bedrivit en kampanj om att Barnkonventionen ska gälla som lag. Detta skulle enligt Unicef innebära att fler svenska lagar och bestämmelser som rör barn tas på större allvar och gälla alla barn i Sverige. Även Barnombudsmannen framhåller vikten av att Barnkonventionen följs.

Den 19 oktober presenterade den nya regeringen förslaget att göra Barnkonventionen till svensk lag, något som Organisationen för vuxna adopterade och fosterbarn (Afo) och Svenska koreaadopterades nätverk (Skan) välkomnar.

När vi pratar om brott mot barns rättigheter tänker vi oftast på orättvisor som begås mot barn i andra länder, och glömmer att det även förekommer att barn i Sverige får sina rättigheter kränkta.

Afo och Skan menar att trots att Barnkonventionen gäller alla barn oavsett födelseland, så kränks i dagsläget utlandsadopterade barns rättigheter systematiskt i Sverige. Det gäller framför allt alla barns lika rätt till vetskap om sitt ursprung och bevarande av barnets (ursprungs)identitet.

I enlighet med artikel 7, paragraf 1 i barnkonventionen ska barnet så långt det är möjligt få vetskap om sina föräldrar. Även i artikel 8, paragraferna 1 och 2, betonas barns rätt att bevara sin identitet. Vidare stipuleras att konventionsstaterna ska ge lämpligt bistånd och skydd i syfte att snabbt återupprätta barnets identitet.

Afo och Skan är medvetna om att många internationellt adopterade är hittebarn, och att ingen bakgrundsinformation finns tillgänglig. I flertalet fall är dock namnen på ursprungsföräldrarna känt. I dessa fall kan adoptivföräldrarna registrera namnet hos folkbokföringen. Om föräldrarnas namn registreras kan den utlandsadopterade liksom den inhemskt adopterade och familjehemsplacerade vända sig till Skatteverket för att få veta vilka deras ursprungsföräldrar är. I dagsläget finns inget krav på att adoptivföräldrar måste registrera namnen, och en del avstår antagligen då Sveriges största adoptionsförmedlare uppmanar adoptanter att inte registrera namnen. Detta tillsammans med att ingen svensk myndighet har ansvar för att hjälpa utlandsadopterade med röttersök, försvårar kraftigt utlandsadopterades rättighet att få vetskap om sitt ursprung. Samtidigt kan inhemskt adopterade och familjehemsplacerade vända sig till Skatteverket, då namnen på deras föräldrar registreras automatiskt. Det förutsätter förstås att adoptivföräldrarna berättar för sina barn att de är adopterade, att inte berätta är förstås också oförenligt med Barnkonventionen.

Afo och Skan menar att om Barnkonventionen ska göras till svensk lag, är det dags att respektera artikel 7 och 8 samt att ge internationellt adopterade samma rätt till vetskap om sitt ursprung som alla andra barn i Sverige. Detta kan endast ske om det blir lagkrav på att registrera uppgifter om utlandsadopterade barns ursprungsföräldrar. Vidare bör en myndighet, till exempel MIA eller Socialstyrelsen, få ansvar för att ge lämpligt bistånd i samband med röttersök.

Dr Fatima Jonsson, medlem i SKAN – Svenska koreaadopterades nätverk

Karin Berg, ordförande i AFO – Organisationen för vuxna Adopterade och Fosterbarn