Hoppa till innehållet

ETC Stockholm

Debatt: Utebliven tolktjänst hotar demokratin

Vi anser att det är en farlig utveckling att lägga tolkkostnader på andra aktörer när det är fråga om demokratiska processer.
Vi anser att det är en farlig utveckling att lägga tolkkostnader på andra aktörer när det är fråga om demokratiska processer. Bild: Bild: Fredrik Sandberg/TT

ETC Stockholm

Vi vill få delta i politiken och samhällsdebatten på samma villkor som andra. Om ingenting händer, lämnas politiken och samhällsdebatten med ett stort tomrum efter döva, personer med hörselskada och dövblindhet, skriver representanter från tre olika partier.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte ETC Stockholm som står för åsikten.

Vi reagerar med bestörtning på Sveriges Radios nyhet den tredje november om hur Stockholms läns landsting prioriterade bort det demokratiska arbetet de faktiskt borde sätta i det främsta rummet och erbjuda tolkning vid intervjuer med journalister.

Nu blev följden att journalisten själv fick stå för kostnaden för tolkning under intervjun. Tolkcentralen borde alltså verkligen ha ombesörjt tolkningen. Precis som Journalistförbundet har uttryckt är det ett demokratiproblem.

Men vi är inte förvånade. Vi som skriver den här artikeln är partipolitiskt engagerade och har avsikt för att kandidera till politiska uppdrag under år 2018. Vi har av naturliga anledningar haft mycket kontakt med våra tolkcentraler och därför är vi väldigt oroade för framtiden, då konsekvenserna av prioriteringarna och handläggningen på landstingens tolkcentraler blir allt fler och slår hårt mot många.

VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning

Stockholms läns landsting och andra landsting har en skyldighet att tillhandahålla tolktjänst som omfattas av vardagstolkning för döva, personer med hörselskada och dövblindhet.

I begreppet vardagstolkning kan anses innefattas grundläggande tolktjänst i arbetslivet upp till 20 timmar per månad, tolkning vid politiska arrangemang och evenemang, tolkning vid läkarbesök och tolkning vid fritidsaktiviteter. Ofta tolkas begreppet alltför snävt och tolkanvändare får inte den rätt till tolkning som de faktiskt har. Nu med allt fler följder varav en är att tolkanvändare inte har samma möjlighet som andra att göra sig hörda i demokratiska forum och medier. Senast har det även nekats tolkning vid en politisk debatt där en av artikelförfattarna hade avsikt för att delta.

Ju fler beställningarna blir, desto mer misstänkliggörande. Tolkcentralerna rekommenderar ofta politiska partier och andra demokratiska forum bland annat medier att själva bära tolkkostnaden. Vi anser att det är en farlig utveckling att lägga tolkkostnader på andra aktörer när det är fråga om demokratiska processer. Döva, personer med hörselskada eller dövblindhet blir en kostnadsbelastning i stället för att ses som en del av mångfalden i politiken där olika bakgrunder och erfarenheter behövs.

Anledningen till besluten brukar motiveras med ansvars- och finansieringsprincipen vars omfattning varken har blivit rättsligt fastställd eller fastställd av riksdagen och endast är en så kallad politisk målsättning. Även från principen finns det undantag. Det är ytterst allvarligt att tolkcentralerna använder en icke rättsligt fastställd princip just för att snäva in tolkningen av skyldigheten och som helt går emot intentionen bakom den lagstiftning som finns. Som vi har nämnt ger det stora konsekvenser för enskilda personer och även för samhället.

Ironiskt nog kan det anses som att tolkcentralerna indirekt beslutar om att försvåra möjligheterna för oss att påtala de brister som råder på Tolkcentralen i demokratiska forum eller medier.

Vi vill få delta i politiken och samhällsdebatten på samma villkor som andra. Om ingenting händer, lämnas politiken och samhällsdebatten med ett stort tomrum efter döva, personer med hörselskada och dövblindhet som inte har möjligheten att delta. För en välfungerande tolktjänst, vilket vi har insett, krävs en partiöverskridande samverkan på alla nivåer.


Isabella Hagnell, vice ordförande för Socialdemokratiska studentförbundet och kandidat till landstingsfullmäktige.

Mia Modig, funktionsrättstaleperson för Feministiskt initiativ, vice ordförande F! Stockholms stad och har avsikt att kandidera till de tre olika parlamenten för F!. 

Ola Lundström, politiskt aktiv och har avsikt att kandidera till de tre olika parlamenten för Centerpartiet. 

Marie Georgson, ledamot i kyrkofullmäktige och nämnd för Socialdemokraterna

Alexandra Royal, kandidat till kommunfullmäktige för Centerpartiet. 

Henrika Majer, economical controller för den rikstäckande Teckenspråkiga S-föreningen och tidigare även kommunal skolpolitiker. 

Lasse S Lorentzon (S), kommunfullmäktige och ordförande för den rikstäckande Teckenspråkiga S-föreningen. 

Ämnen i artikeln