Debatt: Utanförskapet är en tickande bomb

Första maj stundar, arbetarrörelsens högtidsdag och Socialdemokraterna går under parollen “Gemensamt ansvar för Sverige”.  I tider av kris och krig behöver Sverige hålla ihop. Samhället måste kliva fram och finnas där för medborgarna. För när det gemensamma ansvaret brister får kvinnorna på den svenska arbetsmarknaden betala priset. Detta trots att Sverige anses vara ett av världens mest jämställda länder. 

Men faktum är att det inte bara är bara kön som påverkar dina chanser på arbetsmarknaden. Ålder, etnicitet och hudfärg har också en avgörande roll. Råkar du både ha fel kön, fel ålder eller ha ursprung från ett annat land  är risken för diskriminering stor och du riskerar att aldrig komma in på arbetsmarknaden. 

En grupp som är extra utsatt för diskriminering enligt fackförbundet Vision är unga kvinnor. Där har hela 39 procent någon gång blivit diskriminerade på sin arbetsplats. Vi ser även hur sexuella trakasserier ökar och en av fyra kvinnor i åldrarna 16-29 har blivit utsatta för just sexuella trakasserier, enligt Arbetsmiljöverket. Särskilt utsatta är unga kvinnor i kontaktyrken. Vi pratar om hundratusentals unga kvinnor som varje dag tvingas ta emot sexistiska kommentarer i lunchrummet. Nyexaminerade sjuksköterskor som redan första arbetsdagen får sexistiska blickar efter sig. 

Utrikesfödda kvinnor är också en grupp som är extra utsatt för diskriminering och  står långt ifrån den svenska arbetsmarknaden. Det är inte bara språket som är en barriär. De missgynnas även i form av fler visstidsanställningar och mindre representation på högt uppsatta positioner. 

Risken att visstidsanställas är 300 procent högre för personer födda i ett afrikanskt land om man jämför med Sverigefödda, enligt Kommunals rapport ”Var kommer du ifrån, egentligen?”. Än mer anmärkningsvärt är att svenskfödda personer, med två föräldrar från Afrika, löper en mer än dubbelt så hög risk att inte få en tillsvidareanställning – trots att de gått igenom det svenska skolsystemet. 

Vad ska vi säga till kvinnorna som varje dag söker jobb och aldrig blir kallade på intervju?

Regeringen hävdar att människor som lever i Sverige ska vara laglydiga och jobba. Men vad ska vi säga till kvinnorna som varje dag söker jobb  och aldrig blir kallade på intervju? Vad ska vi säga till kvinnorna som utbildar sig till barnskötare eller vårdbiträde men som ändå alltid landar med en timanställning och knappt 30 timmars jobb per vecka? 

Systemet måste fungera för att vi ska kunna minska glappet mellan olika grupper i samhället. Den sittande regeringen behöver aktivt prioritera den stora arbetslösheten,minska diskrimineringen på svensk arbetsmarknad samt satsa på kompetensförsörjning i välfärden. Frågan vad  regeringen har för åtgärder för att minska diskrimineringen och arbetslösheten är därför högst relevant. Vilka insatser ska vi rikta åt framför allt utrikesfödda kvinnor som behöver särskilt stöd för att få jobb? Vad ska vi göra åt de ökade sexuella trakasserierna hos unga kvinnor? 

Vi ser hur grupp ställs mot grupp i ett läge då sammanhållningen behöver öka. Utanförskapet på svensk arbetsmarknad är en tickande bomb som vi alla måste ta gemensamt ansvar för. Ditt kön, din ålder eller din hudfärg ska inte öka risken för att bli diskriminerad eller ha betydelse för hur väl du lyckas på svensk arbetsmarknad.