Debatt: Utan oss slutar EU vara världsledande

Vi lever i osäkra tider, och regering och försvarsmakt uppmanar svenskarna att förbereda sig för eventuellt krig. Det är förstås långt ifrån säkert att det verkligen inträffar. Men uppmaningen att förbereda sig på det värsta, kosta vad det kosta vill, verkar trots allt förnuftig för de flesta. Mångmiljardinvesteringar i försvaret förbereds, och allt ifrån skyddsrum till nya järnvägar och vägar för truppförflyttningar diskuteras, och vi medborgare uppmanas att skaffa dunkar med vatten och matkonserver. 

Notan för allt detta betalas av oss alla–- men när det som hotas är vår överlevnad och frihet är kostnaderna inte relevanta. Det en rimlig bedömning som de allra flesta står bakom – och som delas av såväl stater som medborgare i hela Europa.

Men när det gäller den andra stora krisen som redan hotar vår överlevnad  finns det tyvärr inte samma enighet. 

2023 minskade Sveriges spannmålsskörd med nästan 30 procent på grund av extremvädret. I detta nu är bostäder i Skåne översvämmade, E6:an har kalvat efter ihållande regn av sällan skådat slag, och i Europa har nyss den varmaste januaridagen i Europas historia uppmätts i spanska Valencia med 30,7 grader i år – den 25 januari. Hela Europas skördar gick ner förra året på grund av torka och översvämningar och franska försäkringsbolag aviserade förra veckan att man höjer hemförsäkringspremierna på grund av omfattande skador på hus och hem efter enorma översvämningar. 

Europas grundläggande säkerhet vad gäller kunna producera mat och ha tillgång till dricksvatten är alltså under konkret hot. 

Europas grundläggande säkerhet vad gäller kunna producera mat och ha tillgång till dricksvatten är alltså under konkret hot. Infrastruktur och bostäder hotas av extrema väderhändelser, medborgarnas ekonomi hotas av personliga kostnader för att anpassa samhället för att stå emot allt ifrån havsnivåhöjning till nya brandfaror och orkaner. 

Man skulle tycka att under detta konkreta – inte potentiella – hot, skulle samtliga politiska ledare i Europa lika självklart som man vill förbereda medborgarna på militära hot, samla Europas folk till att med gemensamma ansträngningar öka takten i den gröna omställningen för att bygga Europa säkrare, tryggare och motståndskraftigare.

Men så är det inte. I Sverige orkar varken höger- eller vänsterpartierna stå upp för en så smal sak som att övertyga den minoritet av bilisterna som kör på diesel om nödvändigheten av att blanda in mer biodrivmedel, och ge ekonomisk kompensation till de mest utsatta på annat sätt. 

I andra europeiska länder ser vi samma brist på ledarskap. President Macron har flaggat för att den gröna given på EU-nivå måste pausas, partier från höger till vänster drar öronen åt sig när tyska och franska bönder protesterar mot höjda dieselpriser.

När Europas gröna går till val gör vi det därför med en särskild känsla av allvar. Vi vet att vi gröna genom en smal majoritet var avgörande för att förhandla fram EU:s gröna giv när Ursula Van der Leyen tillträdde 2019 med det mest gröna program EU någonsin har skådat. 

Vi vet att utan oss kommer EU inte att längre vara världsledande i omställningen; att satsningar på förnybar energi och grönt stål kommer att nedprioriteras för att möta kortsiktiga krav på sänkta bränslepriser. 

Vi vet också att vi därför är attackerade från många olika håll: från oljelobbyn, av ryska troll och av klimatförnekande, homofoba nationalister över hela Europa. 

Vi vet att deras dröm just nu är att en ny högermajoritet bildas i parlamentet som utesluter grönas inflytande. Detta är dessvärre möjligt om moderaternas och kristdemokraternas grupp lierar sig med Sverigedemokraternas. En annan variant är att den gröna given bromsas av en bredare koalition av konservativa och räddhågsna socialister och vänstergruppen som ju aldrig prioriterat klimatet när det kommit till kritan. 

Vi gröna bär därmed på ett stort ansvar att kommunicera till väljarna vad som står på spel. Den gröna given är inte huggen i sten, den är under attack. Vi som vill bygga global säkerhet genom att låta EU visa vägen till en snabb grön omställning är också under attack. Faktiskt ofta av samma krafter som idag utgör det militära hotet mot Sverige och Europa.

Detta gör oss mer beslutsamma än någonsin att fortsätta kämpa för ett tryggare, säkrare och mer motståndskraftigt EU. Väljarna ska veta att vi kommer använda all vår makt och förhandlingsskicklighet för att stärka det socialt trygga Europa som ett fossiloberoende EU innebär. Vi vill se ett EU som låter hav och marker återhämta sig så att vi binder in mer kol än vi släpper ut till år 2040. Vi ser detta som en självklar, gemensam beredskapsövning som stärker oss för framtiden, en livförsäkring för oss alla, en försäkring som ingen enskild medborgare kan teckna på egen hand. 

Bara genom att samarbeta kan vi bygga EU och världen tryggare. Och om höjda dieselpriser drabbar några orättvist i det korta perspektivet så måste vi vara vuxna nog att lösa det. Annars skickar vi bara en ofattbart orättvis nota för all framtid till våra barn.