Debatt: Utan ny kärnkraft blir inte Sverige fossilfritt

Lennart Söder har i ETC bemött vårt debattinlägg om behovet av ny kärnkraft i Sverige med följande argument:

1) Den stora planerade utbyggnaden av vindkraft skulle göras på marknadsmässiga grunder.

2) Effektbrist behöver inte uppstå i ett system med 100 procent förnybar energi.

3) Dagens kärnkraft har lägre livslängd än förväntat.

4) Dagens kärnkraft är inte lika planerbar som vi hävdar.

Dessa argument håller dock inte för en närmare granskning:

1) Under fyra av de senaste sju åren har elpriset på den nordiska elmarknaden legat under kostnaden för att bygga och drifta ny vindkraft idag (35 öre/kWh).

Samtidigt är kostnaden för att producera el i Ringhals 1, som Vattenfall bestämt lägga ner av ”ekonomiska grunder" lägre än 30 öre/kWh.  Ny vindkraft är alltså beroende av höjda priser på elmarknaden för att bli lönsam, vilket inte skulle vara ett krav för fortsatt drift av Ringhals 1.

2) De rapporter som Söder hänvisar till bygger på en kraftig utbyggnad av en rad tekniska åtgärder för att elsystemet ska fungera när kärnkraften fasas ut. Kostnaden för dessa åtgärder beräknas av energiföretagen leda till ett elpris på 65-70 öre/kWh på den nordiska elmarknaden, alltså mer än en fördubbling av dagens elpriser, trots att vattenkraften fortsatt antas producera el till dagens kostnader. Detta motsvarar totala kostnader för svenska elkonsumenter i storleksordningen 1000 miljarder kronor, relativt en livstidsförlängning av den nuvarande svenska kärnkraftsflottan till 2050, enkom i syfte att åstadkomma en pålitlig försörjning av effekt. De icke-direkta kostnaderna för ett 100 procent förnybart elsystem är alltså högre än kostnaden för själva produktionen av ny vindkraft.

3) Även om enstaka kärnkraftverk, som Ringhals 2, stängs på grund av tekniska skäl efter 45 års drift, så är det orimligt att påskina att den genomsnittliga tekniska livslängden för dagens kärnkraftverk skulle bli lägre än 60 år. Det finns gott om exempel på vindkraftverk som historiskt tagits ur drift före tio års ålder, vilket inte innebär att så skulle vara fallet för det genomsnittliga kraftverket. Idag finns mycket goda skäl att anta att de bästa av reaktorerna som byggdes på 70- och 80-talen kan drivas i upp till 80 år. I USA har redan flera reaktorer fått tillstånd att drivas så länge.

4) Kärnkraften är odiskutabelt den kraftkälla som har högst tillförlitlighet.  Som exempel har Forsmark en energitillgänglighet under den så kallade höglastperioden, som infaller från den 16 november till 15 mars på hela 99,1 procent. På årsbasis ligger energitillgängligheten på mellan 80 och 90 procent för de svenska kärnkraftverken.

Vi ser fram emot en teknikutveckling för det förnyelsebara elsystemet men vi tror inte att dessa på egen hand och till rimlig kostnad kan klara de uppgifter som krävs för stabil elleverans. Därför måste de förnyelsebara energikällorna vila på en hållbar baskraft. Faktum är att årets kraftbalansrapport från Svenska kraftnät återigen visar att marginalerna för den svenska kraftbalansen fortsätter att minska och att importberoendet under topplasttimmen ökar. Tas hänsyn till i viken utsträckning import kan matcha det svenska underskottet är slutsatsen ett underskott på 1 700 MW vid en normal vinter och 2 900 MW vid en tioårsvinter. Det vill säga, när våra grannländer samtidigt har en ansträngd effektsituation kan importmöjligheterna vara begränsade, Till detta ska läggas att vi under de närmaste 20 åren kanske kommer att öka elbehovet med 100 TWh och nå totalt 240 TWh.

Denna baskraft kommer från 2030-talet, tillsammans med vattenkraft, att kunna levereras av små reaktorer, som inte tingar högre kostnader för elsystemet samtidigt som att elsystemet kan fungera.

Det som behövs för att detta skall hända är att utvecklingen av ny kärnkraft får ske under samma villkor som utvecklingen av förnybara energislag.

///

Janne Wallenius, Professor på KTH, project leader, SEALER, Blykalla/LeadCold

Lars-Evald Kaliff, energipolitisk debattör