USA sviker Ukraina − vi ska inte göra det

Sveket förvärras av att Ukraina inte ens bjuds in till de första förhandlingarna om landets framtid och öde. På avstånd tvingas ukrainarna bevittna hur USA lovar bort stora delar av landets territorium, vilket skulle innebära att miljoner flyktingar inte kan återvända hem. Det skulle vara att permanenta den största flyktingkatastrofen i Europa sedan andra världskriget.

USA verkar också ha gett efter i den för Ukraina avgörande frågan om säkerhetsgarantier och utesluter att landet går med i Nato. Bisarrt nog kräver Donald Trump dessutom att Ukraina ska ge upp naturtillgångar till USA till ett värde som flera gånger överstiger den hjälp USA har gett landet under kriget.

Trumps belöning för Rysslands aggression blir nästan total när ekonomiska förbindelser ska tinas upp mellan länderna och USA dessutom upprepar Rysslands krav på att Ukraina måste hålla val för att de vill ha bort president Zelenskyj. Diktaturen Ryssland ska nu få diktera villkoren för val i demokratin Ukraina med USA:s hjälp. Det är bortom oförskämt.

Det är ingen tillfällighet att många nu drar paralleller till Molotov-Ribbentroppakten eller västmakternas eftergifter mot Nazityskland, när den spanska republiken och Tjeckoslovakien övergavs till fascism och diktatur.

Svaret måste vara att hävda folkrätten, försvara demokratin och öka stödet till Ukraina.

Hur ska vi svara på detta historiska svek från Trumps administration? Svaret måste vara att hävda folkrätten, försvara demokratin och öka stödet till Ukraina. USA:s eftergiftspolitik mot Putin måste avvisas.

Bara Ukraina kan avgöra hur och när landet vill förhandla. Ukrainas regering måste självklart sitta med vid bordet när landets framtid ska avgöras. Inte en enda kvadratmeter av ukrainskt territorium kan lovas bort av USA. Problemet är att Trumps förräderi mot Ukraina kraftigt har försvagat landets position i varje framtida förhandling.

I detta läge måste europeiska länder med allierade som Kanada och Australien ställa sig på Ukrainas sida och avvisa USA:s och Rysslands diktat. Det militära, politiska och ekonomiska stödet till Ukraina måste öka.

Det är möjligt att de förhandlingar som nu inleds leder till en vapenvila utan fredsavtal. Även om konflikten blir nedfryst längs nuvarande frontlinjer så måste vi fortsätt insistera på att Ryssland ska lämna ockuperade områden. Sanktioner mot Ryssland bör fortsätta så länge ockupationen av ukrainskt territorium fortsätter.

Sanktionerna behöver skärpas, inte minst bör vi sätta stopp för den ryska skuggflottan och oljeexporten som finansierar Rysslands angreppskrig. EU:s ekonomi är mångdubbelt större än den ryska. Den styrkan måste användas. Om Ukrainas försvarsförmåga inte stärks är det en tidsfråga innan den ryska aggressionen återstartar. Fredsbevarande styrkor från europeiska länder för att öka Ukrainas säkerhet kan inte uteslutas.

Brytningen mellan Europa och USA är redan ett faktum. Natos framtid är oviss. Trump-administrationens provokationer måste mötas med fasthet. Vi bör söka närmare samarbete med likasinnade länder vad gäller handel, ekonomi och säkerhet.

Det är en tid då vi måste välja sida.

På gatorna i Tbilisi, Belgrad, New York och Berlin samlas hundratusentals för att protestera mot fascism och auktoritära styren. Det är bara början. Det är en tid då vi måste välja sida.

Vänstern har genom historien ofta varit klarsynt konfronterad med amerikansk imperialism. Den klarsyntheten behöver vi idag när amerikansk och rysk imperialism förenar sina intressen.

USA sviker Ukraina − vi ska inte göra det.