Debatt: Uppdelning av könen stick i stäv med Bremers anda

Fredrika Bremer-gymnasiet delar upp sina yrkeslinjer under Fredrik och Fredrika.
   "Kan varken vara förenligt med skolans värdegrund eller svensk lagstiftning", skriver en lärarstudent tillsammans med elever från Rinkebyskolan.

Det är måndag eftermiddag, på akademin i Rinkeby sitter vi efter skoltid och har läxhjälp. 20 elever från Rinkebyskolan och fyra läxhjälpare hjälps åt för att eleverna ska nå upp till 9:ans krav, vilket för somliga inte är självklart. Att börja gymnasiet är idag en förutsättning för att ha en chans att klara sig som vuxen. Stängs den dörren kan framtiden komma att bli osäker. Därför är läxhjälpen attraktiv, resurserna är begränsade och kön är lång. Alltså är det många som vill komma, och förmodligen behöver det, som inte fått en plats.

Den här dagen sitter vi utspridda. Två elever svarar på frågor efter att ha läst utdrag ur en bok som handlar om kvinnors liv i Saudiarabien. Tre andra sitter och förbereder sig för en debatt om skolfrågor som ska hållas dagen efter. De ska representera svenska riksdagspartier. De är högljudda och engagerade, vässar argumenten och pluggar på fakta. De flesta andra räknar matte, ett kärnämne som kräver sina timmar.

Några av oss börjar på rasten kolla igenom gymnasiekatalogen, som bara på några år har ändrat karaktär. Friskolorna blir fler och fler samtidigt som yrkesprogrammen inte längre ger högskolebehörighet. Inställningen från eleverna är samstämmig, utan universitetsutbildning kommer du ingenstans. Vi sållar direkt bort yrkesprogrammen utan möjlighet till högskolebehörighet, trots att flera intresserat sig för de mer praktiskt inriktade utbildningarna. Men åter igen: ingen behörighet, ingen framtid.

Vi försöker lotsa oss igenom skolorna i katalogen, men det är svårt att avgöra kvalitén.

När vi bläddrar igenom katalogen faller blicken, med glädje, plötsligt på namnet på den pionjär som stod i spetsen för svensk feminism under mitten på 1800-talet: Fredrika Bremer. Men glädjen blir kortvarig. Och vi ska nu försöka förklara varför.

Fredrika Bremer-gymnasiet är en gymnasieskola som drivs i två regier, Fredrik och Fredrika. På Fredrik finns inriktningarna bygg och hantverk, fordon och transport, el och energi samt industriteknik. På Fredrika: barn och fritid, estetisk, naturvetenskap, samhällsvetenskap och vård och omsorg. Det här är alltså den information alla andra niondeklassare i Stockholm får från denna gymnasieskola. Uppdelningen av de två skolorna är tydlig, könsnormerna har åter igen klivit in på svenska skolan.

Efter att ha studerat katalogen blev reaktionerna starka. ”Vilken jävla sexism! Detta är kränkande, Sverige ska stå för jämställdhet och det här stridet helt emot” och ”Tänk om jag hette Fredrika och vill jobba med el, får jag inte det då?”. Självklart är det ingen som förbjuder en tjej som vill jobba med el att göra det, men det skolan signalerar är att detta är något som främst killar och män ska syssla med, vilket nog får många att helt avstå från att söka den linjen.

Vi började mer och mer prata om vad denna skola sänder ut för signaler med sin reklam. Att det finns traditionella ”mans”- och ”kvinno”-yrken är vedertaget, dock ingenting som varken bör eftersträvas eller upprätthållas. En viktig poäng lyftes fram: ”Fredrika Bremer är en kvinna vi ska se upp till, hon ska vara som vår idol. Nu har de smutsat ned hennes namn.”

Tillsammans blev vi mer och mer övertygade om att en svensk skola som bedriver könsnormativ uppdelning varken kan vara förenligt med skolans värdegrund eller svensk lagstiftning. Män och kvinnor ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett kön, det är en debatt vi egentligen inte ska behöva föra längre – en ickefråga. Men återigen ser vi den strukturella könsnormativa uppdelningen som finns i vårt samhälle, som ännu en gång bevisar att vi inte kan nöja oss med att Sverige är ledande bland världens länder när det kommer till jämställdhet. Det räcker inte.

Därför har vi nu skrivit den här gemensamma debattartikeln i protest mot att skolor inte granskas innan de särskiljer elevers framtid utefter kön. Att tjejer fortfarande bara förknippas med och anses söka sig till arbeten inom vård och omsorg, estetik och barnpassning – yrken som vi idag vet är lågavlönade just på grund av deras stämpel som ”kvinnoyrken” – är ett problem. Liksom att killar inte bör välja den vägen, som deras intressen kanske skulle ha fört dem till, utan istället satsa på yrken som alltid dominerats av män och på så sätt är bättre betalda. Vi måste en gång för alla bryta detta mönster, sätta hårdare press på skolor att uppfylla de krav som finns i läroplanen.

Skolan har en värdegrund: ”Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla. Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.” Detta bör vårdas, värnas och verkställas. Allt annat måste få konsekvenser.

Sadiya Said, student Rinkebyskolan

Ubah, student Rinkebyskolan

Faryad, student Rinkebyskolan

Samsam Ahmed, student Rinkebyskolan

Kajsa Holm, lärarstudent på Stockholms Universitet och läxhjälpare via Stiftelsen Läxhjälpen