Debatt: Unikt tillfälle för omstart om ­MP lämnar regeringen

Nyligen meddelade Isabella Lövin att hon avgår som språkrör. Trots, eller kanske på grund av, hennes skarpa politiska arbete har samarbetet med Socialdemokraterna kantats av konflikter. Miljöpartiet har under åren tvingats ge efter i flera centrala frågor, vilket resulterat i att vi har tappat förtroende hos både väljare och medlemmar.

För att vi ska kunna visa vad vi gröna egentligen har för vision för samhället räcker det därför inte bara att vi byter språkrör. Vi måste också bryta regeringssamarbetet med Socialdemokraterna.

Det är en trist slutsats att behöva dra. När MP och S ingick i regeringssamarbetet för sex år sedan var ju trots allt visionerna stora – tillsammans skulle partierna forma Sverige till världens första fossilfria välfärdssamhälle. Trots de höga förväntningarna blev utfallet som känt något annat. Det har visat sig smärtsamt tydligt att ekvationen med gröna idealister på ena sidan och betongsossar på den andra inte går ihop.

Jag är glad och stolt över att MP suttit i regeringen och agerat bromskloss när S vänt kappan efter vinden för att blidka väljarna, men det finns en gräns för när kompromisserna blir för många och förlusterna för stora. Detta har visats på framförallt tre områden:

• Migrationspolitiken. 2015 stod Stefan Löfven och manifesterade att hans Europa inte bygger några murar. Sedan dess har S bytt fot helt och hållet i migrationspolitiken, vilket senast visats i migrationskommittén där de föreslagit att dagens inhumana tillfälliga migrationslag ska permanentas. För ett grönt parti som står upp för solidaritet med hela världens befolkning är detta fullkomligt oacceptabelt.

• Klimatfrågan. I början av regeringsperioden presenterades stora gröna framgångar med bland annat en rekordstor klimatbudget. Med tiden har dock reformarbetet saktat av och ersatts av djupgående konflikter mellan S industrivärnande och MP:s omställningsarbete. Frågor som Vattenfalls kolgruvor samt utbyggnaden av Arlanda och Preemraff är alla punkter där MP tvingats ge eller riskerar att tvingas ge efter. Vi kan inte kompromissa om en politik som förstör vår planet.

• Rättspolitiken. Likt migrationen har S även följt den populistiska opinionen på rättsområdet. De vill införa livstidsstraff för unga och har redan infört omfattande inskränkningar av den personliga integriteten. Deras politik är i direkt strid med både den gröna maktkritiken och vår humana människosyn.

Frågorna där vi skiljer oss har blivit för många. Samarbetet vilar inte längre på en gemensam vision, utan på en tystnad om kontroversiella frågor. Ett sådant samarbete fungerar inte. Detta sågs inte minst när Alliansen började diskutera förhållandet till SD. Utfallet blev tydligt: ett samarbete där parterna har olika åsikter i grundläggande värderingsfrågor är omöjligt.

Med två år kvar till nästa val är det därför dags för MP att bryta samarbetet med S. Redan 2002 fick dåvarande språkröret Maria Wetterstrand frågan om vad MP ska göra för att öka sitt väljarstöd. Hon svarade då att vi måste visa att “vi inte har blivit ett grönt sosse­parti av att sitta och samarbeta med sossarna”.

Exakt samma situation står MP inför idag. När vi byter språkrör borde vi därför även lämna regeringen och gå i grön opposition, likt den sits som L och C besitter. Endast så kan vi börja bedriva och utveckla vår egna politik. Endast så kan vi visa väljarna varför en röst på MP är en röst för en hållbar och rättvis värld.