Debatt: Ungern visar USA hur svårt det är att få tillbaka demokratin när den väl har förstörts

Om drygt en månad går amerikanerna till valurnorna i ett av de mest betydelsefulla valen i landets historia. Vissa hävdar att demokratin står på spel. I många avseenden är det svårt att inte hålla med. 

Donald Trump, vars politiska kampanj har präglats av våld, har uttalat ambitioner att bli en ”diktator” och har visat sin beundran för ”starka män”, inklusive Ungerns Viktor Orbán. Men amerikanerna måste vara vaksamma. I Orbán – och i Ungerns utveckling – finns ett avskräckande exempel på hur snabbt och fullständigt demokratin kan förstöras inifrån.

På kvällen när Viktor Orbán återvaldes till makten 2010 utropade han segern med sin välbekanta, något skräniga röst: 

”Idag har det skett en revolution i valurnorna…ungrarna har gett sin dom över en era.” 

Viktor Orbáns Fidesz skulle återigen hålla i de statliga tyglarna. 

Den natten markerade början på ett avsiktligt försök att urholka demokratin i Ungern.

Revolution står i motsats till den parlamentariska demokratins väsen, även om den är symboliskt menad. Många betraktare såg det då som osannolikt att Orbán skulle kunna förändra mycket med tanke på landets integration i EU och på de globala marknaderna. Men i efterhand är det uppenbart att han förberedde sig för en radikal förändring. Exakt vad var omöjligt att föreställa sig, men den natten markerade början på ett avsiktligt försök att urholka demokratin i Ungern.

Liksom det republikanska partiet är Orbáns Fidesz oigenkännligt jämfört med hur det såg ut tidigare. En viktig vändpunkt i omvandlingen kom efter valförlusten 2002. Orbán skyllde på liberal mediekontroll och ”sammanflätade” postkommunistiska maktstrukturer. Han drog slutsatsen att det politiska status quo var orättvist och endast kunde besegras med mer radikala medel. Den gamla konservativa eliten stödde hans införande av en mycket splittrande form av politik. 

Efter ytterligare ett nederlag 2006 intensifierade Orbán attackerna mot sina rivaler och använde populistisk-nationalistisk retorik för att utmåla den vänsterliberala regeringskoalitionen som fiender och uppvigla allmänheten till oroligheter. I spåren av den ekonomiska krisen 2008 kulminerade denna strategi i Orbáns jordskredsseger i valet.  

Det som följde har varit ett historiskt experiment för att bygga en illiberal regim inom EU och samtidigt öppet ifrågasätta den regelbaserade ordningen.

Med en majoritet som knappast går att föreställa sig i något västland har Orbáns Fidesz ändrat vallagen genom omfattande gerrymandering, tilldelat sig själva extra mandat i viktiga valdistrikt och ändrat den nationella konstitutionen 13 gånger för att försvaga och desorientera oppositionen. 

Dessa åtgärder har gjort det möjligt för Orbán att fylla viktiga statliga institutioner med lojalister med långvariga utnämningar, vilket säkerställer att oegentligheter i hans inre krets inte ifrågasätts. Han har infört starkare kontroll över landets medier genom en kombination av fientliga övertaganden, utnämningar av Fidesz-allierade affärsmän till redaktioner och skapandet av ett regeringsvänligt medienätverk. 

Allt detta har bidragit till att kontrollera regeringens budskap och skapa intrycket att det inte finns någon annan politisk kraft i Ungern.

Under valrörelsen samarbetar Fidesz ständigt med landets mediekonglomerat för att underblåsa allmänhetens rädsla. De sprider historier om illvilliga externa krafter som vill kontrollera Ungern och kopplar varje oppositionell kraft som bryter fram till ”globalistiska liberaler”. Politiker som är kritiska till Fidesz politik utmålas rutinmässigt som förkämpar för ”massinvandring och okontrollerad migration” eller, som i fallet med kriget mellan Ryssland och Ukraina, som ”för kriget” som vill hjälpa Kiev. 

Denna dominans av statens viktigaste pelare gör Orbán nästan omöjlig att ta bort från sin post och absurt nog stöds dominansen delvis av europeiska skattebetalare. Med en begränsad affärselit i Ungern har Orbán byggt upp en krets av kumpaner som var och en drar nytta av EU:s utvecklingsfonder som staten har åtagit sig att förvalta.  Detta ekonomiska inflytande sträcker sig även utanför Ungern, där Orbán hjälper politiska allierade på yttersta högerkanten på andra håll, däribland Marine Le Pen genom lån från MKB Bank, en institution vars aktieägare är nära lierade med Fidesz. 

Orbán har på 14 år fulländat ett system som strider mot varje grundläggande princip i en liberal demokrati. 

Orbán har på 14 år fulländat ett system som strider mot varje grundläggande princip i en liberal demokrati. Tack vare sin konfrontativa och splittrande politik, sitt närmande till Ryssland och Kina samt sina pågående brott mot EU-rätten har han förlorat allierade på vägen. Och ändå är Ungern fortfarande ett favoritlaboratorium för nativistisk högerextrem politik i Europa och USA. Införandet av CPAC (Conservative Political Action Conferences) i Ungern är ett exempel på den beundran som finns bland amerikanska ultrakonservativa. 

Illiberalismen är farlig. Även om Orbán avsätts kommer det inte att bli lätt att återställa det institutionella oberoendet i Ungern. Det politiska språket har radikaliserats, eliten är polariserad och statens viktigaste pelare har infiltrerats. 

Amerikanska väljare skulle göra klokt i att förstå de verkliga konsekvenserna av en sådan åtgärd innan de ansluter sig till Trumps upproriska uppmaningar till strongman-politik. När demokratin väl har försvunnit är det oerhört svårt att få tillbaka den.

Zsuzsanna Szelényi
Chef för CEU Democracy Institute, författare till ”Tainted Democracy, Viktor Orbán and the Subversion of Hungary” och samordnare för det prodemokratiska Budapest Forum 2024