Debatt: Ungdomarna är inte problemet – utan lösningen

Serien utspelar sig i 1970-talets socialt sargade Bronx, och som tittare är det är det svårt att bortse från likheterna med vår tids Göteborg. Dåtidens New York kan precis som nutidens Göteborg beskrivas som en delad stad. Den socioekonomiskt starka innerstaden, välbärgade ytterområden och den utsatta förorten gör på sätt och vis Göteborg till ett 1970-talets New York i miniatyr. Serien skulle mycket väl kunna tjäna som varnande exempel, men också ses som inspiration för hur ungas kreativitet och självvalda lärande kan stödjas. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Genom identifikation med karaktärerna i The Get Down ökas både förståelsen för hur det kan vara att växa upp i ett stigmatiserat område samtidigt som det bidrar med insikter kring positiva vägar framåt. I dagens svenska förorter bränns bilar, i 1970-talets Bronx var det byggnader som stod i lågor. Då som nu bidrog mediebilderna till att skapa en känsla av att befinna sig mitt i en krigszon, snarare än i en fungerande samhällsgemenskap. Då som nu verkar också positiva krafter bland unga med starka livsdrömmar om att göra något vettigt med sina liv trots uppväxten i ett stigmatiserat område. Då som nu förstår man att det handlar om resursfördelning inom staden. Det var långt ifrån alla unga som brände byggnader i Bronx, precis som det är långt ifrån alla som nu bränner bilar i svenska förorter. Däremot delas upplevelsen av ojämlikhet, men även viljan och engagemanget i att i positiv bemärkelse ge tillbaka till sitt område. Detta blir synligt i The Get Down där konstnärlig kreativitet frodades och där de unga fick uppleva stor frihet som ledde till populärkulturell innovation i form av hiphop. I motsats till dagens svenska medelklassbarn, som ofta har kalendrarna fulltecknade med fritidsaktiviteter, ges barn och unga i serien utrymmet att själva, på gott och ont, utforma sin fritid. Det kan vara värt att fundera över friheten som förutsättning för kreativitet. The Get Down lär oss att det inte bara är fler vuxna, eller fler poliser, som kan stoppa dagens bilbränder. Det gäller i stället att skapa förutsättningar för frirum där kreativitet och självbildning kan växa. Trots bränder, våld och social misär framträder i The Get Down uttryck för hederskodex och moral. Den går att likna vid den skötsamhetskultur som har varit framträdande i svenska folkrörelser. 

Moral och ansvarskänsla är svårt att framtvinga uppifrån från samhällets sida. Den måste få växa underifrån. Unga som känner hopplöshet inför begränsade livsmöjligheter på grund av uppväxt i fel område riskerar att hamna i destruktivitet. Det vi i dag kallar för civilsamhället, till exempel föreningar, idrottsklubbar och religiösa samfund, kan bidra till att fler unga får ägna sig åt estetisk verksamhet, idrott och föreningsverksamhet som samtidigt stärker och utvecklar själv- och ansvarskänsla. I serien The Get Down skildras hur ungas frihet var en viktig förutsättning för hiphopkulturens framväxt. De unga behöver därför möta en pedagogik som bygger på förtroende i kontakten med samhälleliga företrädare. I en sådan förtroendets pedagogik ingår också en andra och tredje chansens utbildningspolitik. Folkhögskolor kan till exempel bli livsavgörande för de som inte klarat av att avsluta sina grundläggande studier. Jag skulle vilja uppmana Göteborgs politiker att närstudera utvecklingen i Bronx under de senaste 40 åren för att lära av det positiva och samtidigt för att inte riskera att göra liknande misstag. En bra början skulle kunna vara att följa serien The Get Down och lyssna till huvudpersonen Ezekiel som säger att ungdomarna inte är problemet utan lösningen.