Debatt: Unga som engagerar sig drabbas av vuxnas hat

Jag var 21 år gammal, och stoltheten över mitt nya uppdrag övergick snabbt till en rädsla jag inte känt förut. Jag minns att jag satt på sängen i mitt rum och stirrade på det där brevet med detaljerade grafiska illustrationer av vad som skulle kunna hända mig någon kväll när jag promenerar hem ensam i mörkret. Än i dag tänker jag en extra gång innan jag yttrar mig i någon fråga. Även i denna debattartikel finns teckningen någonstans i bakhuvudet, alltjämt hotandes och skrämmandes, som en ständig påminnelse om min och mitt engagemangs sårbarhet och utsatthet. Dessvärre är min berättelse inte unik.

I LSU:s kartläggning av hat och hot mot ungdomsrörelsen svarade hela 46 procent att någon i deras organisation utsatts. Förövarna är oftast vuxna, vilket förvärras av att andra vuxna förminskar våra upplevelser och slänger sig med uttryck som ”om man ger sig in i leken får man leken tåla”. Bland annat detta har gjort att bara 20 procent av de som hotas väljer att polisanmäla. 

Vi som oftast hatas och hotas, utsätts av personer som anser att vi inte har rätten att yttra oss för att vi är muslimer, icke-vita, kvinnor, transpersoner, unga eller en kombination av flera av dessa. Enligt dem har vi inte rätt att organisera oss. 

Sverige har en av världens längsta och starkaste folkrörelsetraditioner. Ända sedan slutet av 1800-talet har vi svenskar organiserat oss i fackföreningar, nykterhetsrörelser och folkbildningsrörelser. I samverkan, debatt och kompromiss har dessa format den svenska modellen och demokratin, och gör så än idag. 

Genom LSU:s 87 medlemsorganisationer får 650 000 barn och unga i Sverige varje dag skolning i demokratins principer och praktiker. Detta motarbetas ironiskt nog av just de grupper som säger sig vilja ”bevara Sverige som det en gång var”. Det finns något paradoxalt i att de som hatar och hotar försöker tysta de som bär den svenska folkrörelsetraditionen och demokratin vidare. 

Det vackra med civilsamhället är att vi går samman för att skapa det samhälle vi vill se. Vi står bortom ekonomiska egenintressen och överbryggar politiska skiljelinjer. Vi driver demokratin framåt genom att skriva remissvar och debattartiklar, ställa makthavare till svars för beslut som fattas och utmana rådande normer och föreställningar. Men det handlar om mer än konkreta verktyg i hur man skriver motioner och debattartiklar. Ungdomsrörelsen är röstbärare och en demokratiskola som lär ut värderingar och principer. 

I ungdomsrörelsen lärde jag mig om alla människors oinskränkta rätt att göra sin röst hörd, att delta i debatter och diskussioner, och om allas lika värde. 

Civilsamhället erbjuder också en gemenskap. I ungdomsrörelsen möts människor som annars inte hade träffats. Det är när vi möts och lär känna varandra som mellanmänsklig tillit skapas och idéer, kunskap och ömsesidig respekt utvecklas.

Det är detta som står på spel när civilsamhället sluter sig inåt. Den svenska folkrörelsen. Den som har format och utvecklat vår demokrati i över hundra år. Den som ger barn och unga en meningsfull fritid, demokratiskt intresse och kompetens. Varje ung demokratibärare som tystnar är ett misslyckande för hela samhället. 

Jag vänder mig därför till er makthavare, ni som sitter på folkvalda stolar: Vad är ert svar på hotet mot unga ledare – och i förlängningen, på hotet mot vår demokrati?