Opinion
Debatt: Ukrainska flyktingar måste få chans att börja på SFI
Dagens ETC
Bilder av sönderbombade städer, utslagen infrastruktur och inte minst de senaste rapporterna om massmord på civila ger en föraning om att många ukrainare nog är här för att stanna – om inte för alltid så åtminstone en längre tid. Så erbjud dem språket, skriver SFI-läraren Daniel Lindeberg.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.
Låt mig först lugna konspirationsteoretiker och skingra andras eventuella misstankar: Jag talar inte i egen sak. Vi som arbetar med Svenska för invandrare (SFI) har ingen brist på invandrare att undervisa. Alla de flyktingar som kom hit under 2015 har ännu inte lärt sig svenska. Några har varit föräldralediga, andra kanske brottats med psykisk ohälsa från krigstrauman och kan först nu klara av att lära sig ett nytt språk. En tredje grupp – ofta kvinnor – har som konsekvens av långtidsarbetslöshet och diskriminering valt att satsa på en svensk utbildning som gör dem anställningsbara och på den utbildningsvägen är SFI första anhalten. På min egen arbetsplats har vi under många år jobbat nära vår maximala kapacitet.
Redan nu finns cirka 5 000 ukrainska barn i Sverige. Enligt SVT har de flesta kommit till Skåne och till Västra Götalands län och Stockholm. De har alla rätt till en plats i den svenska skolan och ute i kommunerna pågår ett febrilt arbete med att placera de nyanländas barn i skolorna.
Vuxna ukrainare har däremot ingen rätt till svenskundervisning utan får sätta sitt hopp till civilsamhället för att lära sig språket. Ideella krafter ordnar språkkaféer och erbjuder flyktingarna möjlighet att prata svenska med volontärer. Gott så, men ineffektivt.
I Ukraina har man tolv års skolplikt. Många har dessutom en akademisk examen, man läser vid universitet såväl inrikes som i grannländerna.
Vi vet av erfarenhet att SFI-elever med studievana har lättare att lära sig svenska, och att dessa passerar genom SFI-utbildningen snabbare än elever som inte haft mer än ett par eller några års skolgång i hemlandet.
Därför är det ett resursslöseri att låta välutbildade ukrainare – med lite tur hjälpta av frivilliginsatser – antingen lära sig svenska utan att få sina kunskaper dokumenterade, eller vara hänvisade till att tala engelska och därigenom diskvalificeras från alla de jobb där goda svenskkunskaper är nödvändiga.
Jag, liksom de ukrainare som tagit sig till Sverige, hoppas naturligtvis på ett snabbt slut på Rysslands invasion och att alla flyktingar ska kunna återvända hem innan det treåriga uppehållstillstånd som massflyktsdirektivet medger löper ut.
Men bilder av sönderbombade städer, utslagen infrastruktur och inte minst de senaste rapporterna om massmord på civila ger en föraning om att många ukrainare nog är här för att stanna – om inte för alltid så åtminstone en längre tid.
Vi bör ta emot dem på bästa sätt, och genast erbjuda kvalificerad undervisning i svenska språket. Erfarenheten visar, som alla vet, att språket är nyckeln till lyckad integration.
Jag vill att alla i Sverige ska klara av att delta i sitt barns utvecklingssamtal utan tolk, att alla ska kunna förstå viktig samhällsinformation, ta del av nyheter och inte minst att vi ger våra nya svenskar en rimlig chans att använda sina utbildningar i det nya landet.
Vi måste snarast ge ukrainarna rätt till SFI, för individens och samhällets bästa.
