Turkiets progressiva behöver stöd

Turkiet har hållit andan inför folkomröstningen idag. Formellt handlar omröstningen om ja eller nej till en grundlagsändring som stärker presidentens makt. I praktiken är det demokratin och progressiva krafters möjlighet att verka som står på spel.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

I dag har presidenten formellt sett inga verkställande befogenheter. Men i praktiken styr president Erdogan allt. I mars kritiserade Europarådets jurister skarpt utvecklingen i Turkiet. Tre rapporter från Venedigkommissionen, som är ett rådgivande organ inom Europarådet, varnar för att Turkiet är på väg att formalisera ett auktoritärt presidentstyre, där yttrandefriheten är satt ur spel, rättssystemet är politiskt styrt och den representativa demokratin inte fungerar. Landet styrs med dekret sedan det misslyckade kuppförsöket. Undantagstillstånd råder fortfarande.

Över tusen civilsamhällsorganisationer har förbjudits att verka. Journalister, människorättsaktivister och politiker förföljs och grips. Även organisationer som Olof Palmes internationella center samarbetar med drabbas på många olika sätt. Det demokratiska utrymmet krymper och ledare för organisationerna åtalas för grova terrorbrott. Ett stort antal ledande politiker och partimedlemmar inom det socialdemokratiska partiet HDP sitter fängslade. Bland dem partiets båda ordförande och tolv parlamentariker. De anklagas för att ha spridit propaganda för den terrorstämplade kurdiska PKK-gerillan. HDP har upprepade gånger förnekat att de har direkta kopplingar till PKK.

HDP:s ordförande, Selahattin Demirtas, har varit en drivande röst för fortsatta fredssamtal mellan PKK och regeringen. Under möten med Palmecentret och Socialdemokraterna har Demirtas betonat vikten av ett starkt Europa som motvikt mot förtrycket i Turkiet. Han har flera gånger varnat för upptrappning av kriget. Regimen har mycket riktigt trappat upp kriget mot PKK och jämnat kurdiska städer med marken vilket lett till tusentals interna flyktingar i landet. Alltfler människor väljer också att fly landet.

Turkiets förtryck mot oppositionen och det civila samhället måste upphöra. Det handlar om de krafter i landet som driver på den demokratiska utvecklingen. Palmecentret har tydligt tagit ställning mot utvecklingen och kräver att oppositionspolitiker, journalister och människorättsaktivister släpps fria. Förra helgen startade Palmecentret och Socialdemokraterna en insamling till stöd för politiska fångar och deras anhöriga.

Opinionsundersökningar i Turkiet förutspår ett mycket jämnt resultat. Detta trots att ofantliga statliga resurser läggs på ja-kampanjen. ”Valutgången balanserar på en knivsudd”, skriver turkiska tidningar, en metaforisk skildring av det jämna läget.

Högernationalistiska krafter har nästan oavbrutet haft makten sedan landets bildande 1923. Repressionen har ökat i takt med att den kurdiskdominerade oppositionen växt sig starkare. Genom att öka presidentämbetets makt minskar parlamentets betydelse och därmed kurdernas möjlighet till inflytande.

Turkiets agerande efter folkomröstningen, vare sig det blir ett ja eller nej till förstärkt presidentämbete, är viktigt även för Europa. Ett nej skulle skaka om AKP, och kunna provocera fram våld och fortsatt förtryck, men förhoppningsvis också förstärka oppositionen. Ett ja förstärker presidentens makt, försvagar parlamentet avsevärt och underminerar rättsväsendets oberoende ställning.

Folkomröstningen kan vara det turkiska folkets sista chans att säga nej till befästande av det auktoritära systemet i landet.

Europa måste vara förberett på att hantera valutgången och vara konsekvent i sin hållning. Vi måste ge vårt fulla stöd till de progressiva krafterna i landet. Oavsett valutgång behöver de vårt stöd mer än någonsin.