Debatt: Turkiet får inte tillåtas krossa Syriens kurder

Långt ifrån det mediala strålkastarljuset bedriver just nu den så kallade Syriska nationella armén (SNA) krig mot Autonoma administrationen i norra och östra Syrien.Trots ordet "syriska" i namnet har SNA inte bildats av den nya eller gamla regimen i Syrien – utan av Turkiet.

Syftet med SNA, som till stor del består av jihadister, har påståtts vara att avlägsna diktatorn Bashar Al-Assad från makten, men snart blev det känt att Turkiet använder SNA för att tillintetgöra det mångetniska och sekulära självstyret i nordöstra Syrien, som skapats av kurder, syrianer/assyrier, armenier, araber och turkmener.

Turkiet, som i över ett århundrade förnekat kurdernas existens och identitet, fruktar att det kurdledda självstyret ska inspirera kurderna i Turkiet att kräva samma rättigheter. I enlighet med  den turkiska statens panturkiska ideologi utmålar Ankara kurdernas existens på planeten som en dödsdom för Turkiets existens. 

Till vår stora förvåning höjs få röster mot Turkiets oacceptabla militära agerande och inblandning i en grannstat. Kurderna i Syrien hotar inte Turkiets säkerhet, vilket Ankara hävdar gång på gång.

Hur ser Nato på de fortlöpande angreppen som kurderna utsätts för? 

Det är dags att omvärlden står upp för den hotade kurdiska nationen som besegrat världens farligaste och rikaste terrorrörelse, Islamiska staten (IS). 11 000 unga kurdiska kvinnor och män offrade sig för tio år sedan i Kobane och andra kurdiska städer för att hindra IS-terrorister att bilda ett kalifat och exportera jihadistiskt våld till bland annat Europa. 

Det är tack vare kurdernas seger mot IS som vi idag lever i en relativ trygg värld jämfört med om IS hade lyckats.

Men sanningen är bitter. Syriens tre miljoner kurder står nu ensamma mot Ankara trots att 86 stater samarbetade med dem i mer än tio år för att förinta IS i koalitionen mot IS. Många av dessa stater är medlemmar i militäralliansen Nato som nu är knäpptyst inför Turkiet – landet som genomför massakrer, kidnappningar och tvångsdeportationer med sina proxysoldater i norra Syrien.

Vi ber om svar på två frågor.

Hur kan det komma sig att flera stater i militäralliansen Nato, som samarbetat med det kurdiska självstyret i ett decennium, blundar för Turkiets krig mot kurder? 

Hur ser Nato på de fortlöpande angreppen som kurderna utsätts för? 

Till sist, det är hög tid att vår utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) tar bladet från munnen om Turkiets brott mot kurderna i Syrien.

Osman Aytar, docent i socialt arbete

Lavin Bahzad, människorättsvetare 

Kurdo Baksi, författare 

Göran Greider, författare, chefredaktör Dala-Demokraten

Göran Eriksson, fd chef ABF Stockholm

Latife Fegan, turkiska och kurdiska kvinnors fredsinitiativ 

Kemal Görgü, skådespelare

Ahmad Eskandari, svensk-kurdisk debattör 

Agri Ismaïl, jurist och författare

Keya Izol, VU-ledamot av DIAKURD (Kurdiska diaspora konfederationen)

Amineh Kakabaveh, fd riksdagsledamot och debattör

Arne Ruth, fd chefredaktör Dagens Nyheter

Olle Svenning, författare 

Pierre Schori, fd statsråd

Bilal G Şadi, Kurdistans Zarathustriska Samfundet

Vildan Tanrikulu, fd ordförande Kurdiska Riksförbundet

Isa Turan, medborgarrättsförsvarare