Debatt: Total likgiltighet för patienternas lidande

Nu vet vi svart på vitt att så inte blir fallet. Flera regioner har bekräftat att regeringens sex miljarder inte räcker för att undvika varsel. Personalneddragningarna och besparingspaketen kommer rulla på.

Regeringens underfinansiering av vården har direkt orsakat den kris vi nu står inför. De senaste två statsbudgetarna har varit kännetecknade av bristande finansiering för vården. Samtidigt valde regeringen förra året att sänka skatten för höginkomsttagare med 13 miljarder kronor – pengar som istället hade kunnat göra en betydande skillnad inom vården. Dessa medel hade kunnat användas för att minska köerna för patienter och förbättra arbetsmiljön för vårdpersonalen. 

Det är oacceptabelt att se hur resurser prioriteras bort från den viktigaste sektorn i samhället till förmån för privilegierade fåtal. Det är hög tid att regeringen omprövar sina prioriteringar och agerar för att stödja och stärka vården för alla medborgare.

Vårdpersonal runt om i landet larmar nu om växande köer, hotad patientsäkerhet och en arbetsmiljö som driver dem till utmattning. Denna utveckling är ohållbar och riskerar att försämra vårdkvaliteten drastiskt. Vi vet att arbetsvillkoren och arbetsmiljön för dem som arbetar inom vården och omsorgen är avgörande för att säkerställa en hållbar välfärd och högkvalitativ vård. Om den nuvarande utvecklingen inte vänds riskerar vi att se en ökad personalomsättning och att fler söker sig bort från vård- och omsorgsyrkena, samtidigt som behoven fortsätter att växa.

Regeringens agerande har hela tiden varit för lite och för sent. Istället för att ta eget ansvar riktar de kritik mot regionerna. När vi i oppositionen i förra veckan gick ut och krävde att regeringen skulle leva upp till statsministerns ord om att ingen ska behöva sägas upp i vården svarade Ebba Busch (KD) att regionerna har en hemläxa att göra. Det visar på en total likgiltighet för patienternas lidande.

I det här läget måste staten ta ett större ansvar för vårdens finansiering. Visst vilar ett tungt ansvar på regionerna, men varje besparing som innebär uppsagd vårdpersonal drabbar både vårdanställda och patienter. Och varje höjning av kommunalskatten drabbar de med lägst inkomster hårdast.

Efter veckor av nödrop och larm om varsel, köer och underbemanning kom äntligen regeringens besked om ett tillskott till regionerna. Men de lovade sex miljarder kommer i verkligheten endast att täcka underskottet i region Skåne och Västra Götalandsregionen. Trots att regeringen är medveten om detta, väljer de att inte tillhandahålla tillräckligt med krisstöd. Detta visar på bristen på verkligt engagemang för att lösa den akuta situationen inom vården.

En situation där nedskärningar sker trots att motsatsen hade behövts.

Sverigedemokraterna och regeringen bär gemensamt ansvaret för det katastrofläge som vården nu befinner sig i. Genom att aktivt underfinansiera regionerna har de skapat en situation där nedskärningar sker trots att motsatsen hade behövts. Istället för att ge konkreta lösningar och stöd till undersköterskor som kämpar för varje patient och föräldrar som oroar sig i köerna till barn- och ungdomspsykiatrin, uppmanar regeringen dem att fortsätta kämpa. Det är en fullständigt otillräcklig reaktion på en akut situation som kräver omedelbara och effektiva åtgärder.

Ulf Kristersson (M) lovade svenska folket att stoppa varslen i regionerna och att ingen i vården skulle behöva sägas upp. Tyvärr uppfylls inte detta löfte genom de sex miljarder som nu tilldelas regionerna. Det är uppenbart att mer behövs.

Om inte tillräckliga resurser skjuts in i vården kommer det få stora konsekvenser. Det kommer att lämna redan utsatta människor i sticket och det riskerar att kosta människoliv. Vill SD och regeringen på riktigt stoppa nedskärningarna och bygga en fungerande hälso- och sjukvård krävs mycket mer. Regionernas finansiering måste stärkas under en längre tid, arbetsvillkoren måste förbättras och lönerna måste öka. Om vi inte investerar rätt och säkrar välfärden kommer det att kosta samhället dyrt under lång tid framöver.