Debatt: Tilliten till sjukvården minskar i Stockholms län

Ungefär samtidigt som M släppte sin rapport presenterade förvaltningen i Stockholms läns landsting, där M har styrt i elva långa år, sin egen statistik. Kontrasten mellan de två lägesbeskrivningarna är minst sagt stor.

Landstingets egen sammanfattning visar att tillgängligheten till Stockholms sjukvård inte ökar, tvärtom sjunker den. Just tillgänglighet och valfrihet är begrepp som Moderaterna gärna ser som sina paradgrenar. Men nu visar alltså de egna siffrorna att på båda dessa områden lämnas en hel del att önska.

VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning

Antalet operationer som ställs in i sista stund ökar, för både barn och vuxna. Under 2016 ställdes över 1 500 operationer in på grund av brist på antingen plats eller personal. Det har till och med hänt att patienter sövts utan att ingreppet genomförts, eftersom personal har saknats.

Förlossningsvården fortsätter att krisa – under september skickades 18 kvinnor utanför länet för att föda, vilket är dubbelt så många som förra året.

Vi ser hur antalet stängda vårdplatser bara fortsätter att öka. Nu är de över 700 stycken – det motsvarar två större akutsjukhus. Samtidigt sätter borgarna ribban häpnadsväckande lågt, 100 vårdplatser är de nöjda med att försöka öppna.

Med tanke på allt detta är det kanske inte så konstigt att stockholmarnas förtroende för sjukvården minskar. När tillgången till sjukvården sviktar, dras naturligtvis förtroendet för densamma ned i samma veva.

Sjukvårdens grundläggande problem är bristen på personal, främst sjuksköterskor. Kommer man inte till rätta med personalbristen kommer man inte heller att lösa sjukvårdskrisen, så enkelt är det. Utan sjukvårdspersonal, ingen sjukvård, som vi uttryckte det i vår skuggbudget för 2018, i vilken vi lägger 1 miljard på just sjukvårdspersonalen.

Så vad gör egentligen borgarna åt att lösa bristen? Hur går arbetet med att nyanställa och locka tillbaka dem som lämnat sjukvården? Av landstingets sammanfattning att döma kommer de att misslyckas med att rekrytera tillräckligt.

Detta märks tydligt i utgifterna för inhyrd sjukvårdspersonal, som fortsätter att öka. Stockholms läns borgerliga styre för en närsynt och ineffektiv personalpolitik i stället för att långsiktigt satsa på personalen, med högre löner, arbetstidsförkortning och andra arbetsmiljösatsningar. Och det trots att landstingets ekonomi ser bra ut.

Men att ekonomin är i balans åskådliggör faktiskt bara tydligare att borgarna prioriterar helt fel. Pengar finns, men de går inte dit de ska. Till fler sjuksköterskor, exempelvis. Det hänger ihop. Löser man inte personalbristen, genom att prioritera rätt och skjuta till de resurser som krävs, kommer krisen bestå. Och stockholmarnas förtroende för sjukvården lär fortsätta sjunka.