Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Arbetslivet stänger ute personer med autism

Europeiska studier pekar på att minst 75 procent av alla med autism saknar arbete. 
Europeiska studier pekar på att minst 75 procent av alla med autism saknar arbete.  Bild: Bild: Fredrik Persson/TT

ETC nyhetsmagasin

Semestern är slut och de flesta är tillbaka på jobbet. Så är det för oss och många andra nu i augusti, men inte för alla. För den som har någon form av autism är det i stället vanligt att inte ha något arbete att återvända till.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte ETC nyhetsmagasin som står för åsikten.

Sverige har högre sysselsättning än något annat EU-land under 2000-talet. Det saknas arbetskraft i många branscher. Trots det är dörrarna till arbetslivet fortfarande ofta stängda för personer med autism.

Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141  

Autism innebär ett delvis annat sätt att uppleva, tolka och tänka än flertalet och medför begränsningar i ömsesidig social interaktion och kommunikation. Bredden i det så kallade autismspektrumet är stor och autism berör allt från individer med mycket stort stödbehov genom hela vardagen till individer som har högskolexamen med specialistkompetens - och allt däremellan. Gemensamt för många är svårigheter att få anställning.

Europeiska studier pekar på att minst 75 procent av alla med autism saknar arbete. Det finns ingenting som tyder på att det skulle vara bättre ställt i Sverige.

Konsekvenserna av att aldrig komma in på arbetsmarknaden är stora för den enskilde och innebär en socialt och ekonomiskt utsatt situation med minskad möjlighet till delaktighet i samhället. Att den som både vill och kan arbeta trots det, ibland livslångt, ställs utanför arbetsmarknaden är ett mellanmänskligt och samhällsekonomiskt misslyckande.

De största hindren för anställning för den med autism har framförallt identifierats inom två områden, dels brist på rätt stöd i att söka och behålla arbete och dels omgivningens fördomar och attityder. Båda går att förändra.

Internationellt har vi de senaste åren sett hur företag som SAP, Microsoft, L’Oréal och flera andra har inlett långsiktiga satsningar på att anställa personer med autism. Målsättningen är att ha en bredd i personalstyrkan och att ta tillvara människors olikheter. Autism innebär uppmärksamhet på detaljer, uthållighet och en låg tolerans för felaktigheter. Det är egenskaper som passar bra vid arbeten med till exempel databaser, arkivering och kvalitetskontroller.

När får vi se företag i Sverige som på motsvarande sätt satsar på en diversifierad arbetsstyrka där olika egenskaper tillvaratas?

För att fler med autism ska få plats på arbetsmarknaden behövs förändrade attityder. Ett viktigt steg är arbetsmarknadspolitiska insatser som ger ”ringar på vattnet” och påverkar fördomar och attityder. Vi vet att den som en gång anställt någon med autism gärna gör det igen och då tittar mer efter vilka egenskaper som behövs för arbetet än på hur bra den sökande är på att interagera i en intervjusituation.

Den effektutvärdering som rapporterades av Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen förra våren visar att metodiken Supported Employment, med introducerande och uppföljande stöd både för arbetstagare och arbetsgivare, ger resultat. Fler med autism och liknande funktionsnedsättningar kommer i arbete på det sättet. Därför behövs ett mer utökat användande av metodiken.

Var finns arbetsmarknadspolitiken som tar sikte på att alla ska kunna arbeta 100 procent av sin förmåga, oavsett av hur många timmar per vecka det handlar om? Var finns politiker med ett tydligt funktionsrättsperspektiv i arbetsmarknadspolitiken? Var finns kommuner och myndigheter som anger riktning genom att anställa personer med autism eller andra funktionsnedsättningar?

Jodå, vi liksom många andra suckade lite när semestern tog slut. Det var skönt med lata lediga dagar. Många fler med autism än i dag måste också få den möjligheten att sucka lite och önska att semestern var några dagar längre.