Debatt: Tänk om det vore coolare att bry sig än att äga prylar

Nu är säsongen här igen. Säsongen då vår redan hysteriska konsumtion tar, om möjligt, ännu högre höjder. Som om det inte vore nog med Black Friday och Singles Day, då den kinesiska e-handlaren Alibaba slog försäljningsrekord med motsvarande cirka 30,7 miljarder dollar (Breakit), är det även dags för julhandeln. I år beräknas svenskar konsumera för 79,7 miljarder kronor (HUI Research).

Det som för många är eller har varit en högtid kopplad till minnen, känslor och relationer har blivit dränkt i shopping och prylar. Vi är så upptagna med att köpa saker till varandra att vi faktiskt knappt har tid att träffas och umgås.

Vi använder presenter för att visa vår kärlek och uppskattning, men stressar ihjäl oss i jakten på den perfekta gåvan – i stället för att faktiskt spendera tid med personen vi vill visa uppskattning för.

Vad åstadkommer vi egentligen med att konsumera förutom att stilla ett tillfälligt begär och få bekräftelse som snabbt går över, innan vi måste shoppa mer för att fortsätta uppfylla samma behov?

Prylarna vi köper har konsekvenser för både vår planet och våra medmänniskor. Konsekvenser som vi inte alltid uppmärksammar, då de döljer sig bakom glittriga presentpapper och upplysta skyltfönster.

För visst är det härligt att få konsumera utan att reflektera över vad detta kan leda till? Skulle vi reflektera över vår konsumtion, skulle den snabbt gå från att upplevas som relativt glamorös till ett bejakande av miljömässig problematik och människorättskränkningar.

Återigen kan man fråga sig: vad är det vi egentligen åstadkommer med vår konsumtion förutom att stilla ett tillfälligt begär? Saknar vi totalt självbehärskning eller är det här ett djupare problem i vårt samhälle?

Tänk om vi kunde tala om företags bristande ansvarstagande, i stället för hur cool ens nya smartphone är. Få vill tala om det barnarbete som förekommer, eller de livsfarliga arbetsförhållanden som råder när kobolt utvinns för att tillverka uppladdningsbara batterier som finns i smartphones och laptops.

Inte heller är det populärt att tala om undermåliga löner, för de som arbetar med att sy många av de kläder som säljs idag. För vad är härligare än ett par nya skor? Och vem vill höra om att vi hade behövt ungefär fyra jordklot om alla konsumerade som svenskar (WWF), när man kan stänga av känslorna med Black Friday-shopping?

Frågan är bara hur kul det egentligen är med alla prylar som ska organiseras och skräpet som följde med, några dagar eller två veckor efter julafton? Men det är klart, snart är det nyår och då kan vi ju lova oss själva att organisera upp våra hem. Så kan vi rensa om och om igen i stället för att sluta konsumera.

Eller varför inte hyra ett förråd att förvara alla onödiga prylar i? Antalet förråd har mer är fördubblats de senaste tio åren (Self Storage Association), vilket är ytterligare ett tecken på den extrema konsumtion som äger rum. Frågan är om prylarna som vi lägger undan i något förråd någonsin kommer till användning igen?

Det har vi nog förresten inte tid att reflektera över. Vi är ju för upptagna med att handla presenter för att visa uppskattning för varandra, i stället för att umgås, eller prata om våra nya saker i stället för att faktiskt prata med varandra när vi väl ses.

Hur tusan blev det då så här och hur kan vi bryta det?

Vi måste i första hand förstå att vi lever i en konsumtionskultur som vi alla är med och bidrar till när vi fortsätter överkonsumera prylar och ge bort alldeles för många gåvor, när vi skryter om våra nya inköp på sociala medier eller berömmer andra för deras kläder eller saker.

Konsumtion sker i en social kontext och det blir verkligen påtagligt i samband med julen då vi i hög grad konsumerar saker som ska öppnas och visas upp framför andra, kläder som ska berömmas och pynt som ska synas framför gäster. Den här sociala kontexten skapar en trygghet för oss så länge vi följer den. Den skapar dock sociala risker för den som skulle våga bryta mot normen.

Problemet handlar således inte bara om individers självbehärskning utan om hur vi skapar mening i sociala sammanhang. Hur bemöter du någon som inte vill ha julklappar eller som föreslår att alla bara ska köpa till en person? Är det nästan som en tävling i din familj att köpa de bästa julklapparna och bidrar du till det? Hur hade du bemött någon som föreslår mer grönt på julbordet?

Om vi alla försöker jobba för att göra annorlunda påverkar vi även personer i vår närhet vilket i förlängningen kan påverka en större social kontext. Problemet är bara att vi alla måste börja, och vi måste börja nu.

Det är tryggt att göra som vi alltid har gjort och blir bekräftade för, men vi har alla ett ansvar när det kommer till att skapa eller motverka skadliga normer. Vi sätter gärna våra egna upplevda behov, sociala bekräftelse och trygghet framför andras grundläggande rättigheter. Vår status värderas i våra nya prylar, oavsett hur de är producerade.

Frågan är bara om de faktiskt ger oss något på riktigt, eller om de tillfälligt löser ett djupare problem med en konsumtionskultur där hela våra liv kretsar kring att konsumera. Tänk om det hade blivit coolt att bry sig, både om oss själva och andra, i stället för att bygga vår identitet och våra relationer på prylar?