Debatt: Tänk efter för Stefans skull

För nästan två veckor sedan skedde något fruktansvärt. Stefan, kär vän, familjefar och engagerad djurgårdssupporter misshandlades till döds på Kärnan i Helsingborg när han var på väg till en fotbollsmatch.

Det andra dödsfallet i samband med en fotbollsmatch i Sverige, denna gång kanske ännu värre än det första då det enligt alla uppgifter hittills är en person som inte själv har sökt bråk som har drabbats. Efteråt är i princip alla överens om att vi aldrig ska låta det ske igen, men hur ska det gå till?

Det har nu skrivits åtskilliga reportage, krönikor och nyheter om vad som har skett och om vad som bör göras. Det har förts fram förslag om att förbjuda ståplats, att stänga läktarna för resande supportrar, att införa maskerings- förbud och att ta efter ”englandsmodellen”. Men frågan är om dessa människor egentligen vet vad problemet faktiskt är. Alldeles för få av de som har uttalat sig har följt debatten kring fotbollen de senaste åren och många är tyvärr direkt okunniga.

Det kanske tydligaste exemplet på detta är just när man talar
 om att vi bör göra som i England. Att se på England som en förebild kring hur man kommer åt fotbollsrelaterat våld har både klubbar, polis och förbund slutat med för länge sedan. Dels för att man inte har blivit av med problemet i England, utan bara har flyttat ner det till de lägre divisionerna där det inte syns lika mycket. Dels för att det inte går att byta ut allsvenskans publik genom radikalt höjda biljettpriser som man har gjort med Premier League, där den tidigare arbetarklasspubliken har försvunnit till förmån för medelklassen och fotbollsturister. Allsvenskan är helt enkelt varken bra nog eller tillräckligt intressant för att det skulle fungera, och englandsmodellen skulle effektivt ta död på den svenska fotbollen.

Tyvärr hade inte ett enda av de förslag som har framkommit i debatten de senaste dagarna kunnat förhindra dödsfallet. Åsikten om att klubbarna inte vill ta ansvar för problemet är därtill helt fel. Varenda fotbollsklubb i Sverige tar i dag ett jätteansvar, både när det kommer till säkerhetsarbete och förebyggande arbete där man starkt tar avstånd från våld. De investerar både tid och stora summor på att motarbeta problemen och det måste vara tufft för dem att ständigt bli anklagade för att göra för lite.

Men det största felet är att man tror att våldet är direkt för- knippat med fotbollen. Fotbollen är ett sammanhang att utöva våldet i, inte en orsak till det. Men precis som när det är upplopp eller kravaller i andra sammanhang, där vi inte kan förklara den direkta orsaken, ropas det bara på hårdare straff, mer poliser eller andra repressiva åtgärder. I stället för att se den bakom liggande orsaken till våldet jagas det klick genom att sätta saftiga rubriker och närmast tävla i att fördöma våldsutövarna hårdast. Det är nu viktigare än någonsin att istället ta sig tid att verkligen tänka igenom och diskutera hur vi ska lösa problemet. För att kunna göra det krävs det att vi först inser att det verkliga problemet inte är fotbollsvåld, utan det våld som finns på flera platser i samhället, men som ibland har fotbollsmatcher som sin arena.

Det finns ingen enkel lösning
 på ett så pass komplext problem som vad som föder våld, men 
jag är hundra procent säker på att det inte kommer att hjälpa 
att förbjuda folk att stå upp och kolla på fotboll. Det är lätt att bli förblindad av raseri när någon faller offer för meningslöst våld, men för Stefans skull, tänk efter och diskutera om det verkligen är fotbollen eller supporterkulturen som är roten till det våld som dödade honom, eller om det är samma sorts våld som vi kan se på väldigt många olika ställen i samhället.