Debatt: Tåget är alltid mer klimatsmart än flyget

Vad spelar det för roll om man tar tåget om det ändå rullar på kolkraft? Det frågade sig klimatministern i Aktuellt nyligen, efter att Per Bolund (MP) lyft det tyska tågkortet, med resor i hela landet för 49 euro i månaden, som ett bra exempel på hur man kan minska transportkostnaderna för individen, utan att öka utsläppen. 

Svaret på klimatministerns fråga är att det spelar stor roll att ta tåget, oavsett om det är fullt ut elektrifierat eller inte. Oavsett om du åker moderna höghastighetståg genom Frankrike, tuffar på genom Polen med gamla dieseltåg eller rullar genom Tyskland, trots att landets elmix inte är 100 procent fossilfri. 

I länder som Sverige, Norge, Finland och Nederländerna, där elen är fossilfri och tågen fullt ut elektrifierade så innebär en tågresa en klimatvinst på över 95 procent per resa jämfört med att flyga. I Danmark, Tyskland och Belgien handlar det om en klimatvinst på över 60 procent. Moderna höghastighetståg gör skillnaden påtaglig. Att ta tåget mellan Paris och Barcelona innebär bara en tjugondel av utsläppen jämfört med att flyga samma sträcka. 

Hur var det då med de där tågen genom Tyskland, trots att landets elmix inte är fossilfri? Sedan 2018 ska all el som köps in för att driva Deutsche Bahns intercitytåg och snabbtåg vara förnybar, även om den el som faktiskt används är en produkt av landets elmix. 

Det gör Deutsche Bahn till Tysklands största inköpare av förnybar energi. De har också satt upp tydliga mål för att bli helt klimatneutrala senast 2040. 

Detta är viktiga steg framåt, men inte tillräckligt bra. Men trots en bitvis smutsig elmix och ett inte fullt ut elektrifierat järnvägsnät, är det ändå väsentligt bättre för klimatet att ta tåget än att flyga genom länder som Tyskland och Polen. På sträckan Berlin-Warszawa är utsläppen tre gånger så höga för den som väljer flyget som för den som sätter sig på tåget. 

Hur gör vi det då enklare och smidigare för människor att välja tåget i Europa? Idag dras tåget med en rad utmaningar som gör det svårt för människor att våga välja rätt. Ingen enskild individ kan ändra hur och var tågen går, när de kommer fram eller vad de kostar. 

Det är politikens ansvar. För att tågen ska gå i tid, få fler avgångar och snabbare resor krävs en långsiktig politisk tågvision som innehåller både upprustning av spår, ny infrastruktur, investeringar i nya vagnar liksom kompetensutveckling och ny teknik. 

Ett viktigt steg är att ge tåget en så framskjuten plats som möjligt inom ramen för de europeiska transportnätverken, TEN-T. Detta innebär ökad möjlighet till europeisk samfinansiering. Trots det väljer den svenska regeringen att plocka bort svenska dragningar från TEN-T-kartorna. Som en av EU-parlamentets förhandlare av TEN-T-lagstiftningen kämpar jag  å andra sidan för att regelverket ska underlätta för tågresande genom Europa. 

Vi måste också omedelbart göra det billigare att resa både inom EU och i Sverige. Förslaget om ett Sverigekort på 499 kronor i månaden skulle sannolikt få många att välja tåget framför bilen – det var precis vad som hände när Tyskland införde motsvarande reform. 

Den politiska kontrasten är tydlig. Tidöregeringen väljer att dra undan möjligheterna för Sverige att få EU-medfinansiering av nya stambanor, stryker statlig medfinansiering av kollektivtrafik ur statsbudgeten och drar ner på underhållet av järnvägen. Istället tänker Tidöpartierna ösa miljontals kronor över nya motorvägar och de regionala flygplatserna, som inte bär sina egna kostnader. 

Man kan nästan tro att de missat hur klimatsmart tåget är, att de på riktigt tror på det Romina Pourmokhtari sa i debatten med Per Bolund – att det saknas klimatvinst att åka tåg istället för att ta flyget. 

Att satsa på flyg och motorvägar istället för järnvägen är att backa in i framtiden. Tåget är redan idag, som den Europeiska Miljöbyrån (EEA) slår fast, ”det bästa och förnuftigaste sättet att resa, om man bortser från att gå eller cykla”.