Debatt: Ta människors upplevelser av sin livsmiljö på allvar

Skribenterna påstår att jag skrivit att stenstadens fasader skulle vara en universell lösning på mänsklighetens hälsotillstånd och samhälleliga utmaningar. Min artikel handlade om den byggda miljöns estetik. Ingenstans har jag påstått att andra aspekter av stadsbyggande är oväsentliga, eller att vackrare fasader löser världens alla problem. Att stenstaden skulle vara en universell lösning har heller aldrig påståtts.

De påstår vidare att det inte går att tala kategoriskt om skönhetsvärden eftersom individuella och kulturella skillnader i preferenser har störst betydelse.

Inom miljöpsykologin finns två utgångspunkter. Den ena är att smaken främst är kulturellt betingad och därmed varierar över tid. Den andra att den är ett resultat av evolutionsbiologi, alltså att människan under miljoner år utvecklat ett finstämt estetiskt sinne för att interagera med naturen, som påverkar hur vi upplever vår byggda miljö idag. Sannolikt samverkar kultur och biologi. Alla har inte samma smak men det finns vissa gemensamma preferenser mellan kulturer.

Variationer över tid, alltså trender, existerar också men det gör även tidlöst skönhet. I min essä vill jag lyfta just de estetiska principer som skapar skönhetsupplevelser oavsett kulturellt sammanhang eller tidpunkt. Alltså naturens matematiska principer, symmetrier och varierande former.

Den linje som ALMA ansluter sig till, att smak framförallt skulle vara kulturellt betingad, tycks vara ett ideologiskt ställningstagande snarare än ett vetenskapligt. Detta är inte särskilt överraskande, då jag i min originalartikel tog upp hur modernismens dogmer dominerar än idag. Enligt Catharina Sternudd, universitetslektor vid Lunds universitet, präglas kåren av en modernistisk diskurs. Man talar inte gärna om skönhetsupplevelser, och om man ändå måste så relativiseras dessa. I sin avhandling påtalar Sternudd även hur kåren ofta använder ett annat retoriskt grepp som hon kallar för ”sagobokstemat”, där man förlöjligar arkitektur som är generellt omtyckt bland befolkningen genom att associera den till barnböcker, t.ex. ”Bullerbyn eller, som i detta fall, ”Disneyland”.

ALMA Arkitekter använder alla dessa argumentationsfel. Vidare menar de att man inte bör radera ut skillnader, kultur och historia. Där är vi helt eniga.

Det finns nämligen studier av bland annat Nicholas Boys Smith, som visar vikten av att byggnaderna anknyter till platsens lokala identitet. Respekt för historisk form, stil och material stöds av hela 85 procent av befolkningen, då detta skapar platser som människor kan identifiera sig med och se som ”sin egen” gata eller kvarter.

Tyvärr räcker det att se sig om i vilken svensk stad som helst för att inse att lokal särart eller historia inte är något som man tar hänsyn till idag. Samma färglösa, lådor uppförs i alla städer. Är det inte detta skribenterna bör kritisera, istället för ett påhittat hot om att våra städer riskerar att se ut som ett ”välproportionerligt Disneyland”?

Uppenbart finns ett stort missnöje med dagens arkitektur. Den enklaste lösningen vore att kåren och byggbranschen började bli mer lyhörda för önskemålen från gemene man och utgå från ett evidensbaserat synsätt.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.