Debatt: Ta ditt ansvar för haveriet, Svenonius

Region Stockholm, med Irene Svenonius (M) som ytterst ansvarig, har enligt Ivo brustit både som vårdgivare och som huvudman för den vård som upphandlats från privata utförare. Ivos rapport består av siffror, men bakom siffrorna finns någons mamma, pappa, mormor och farfar. Älskade anhöriga som inte finns med oss längre.

Alla blir förstås upprörda när något sådant här uppdagas – men ingen borde bli förvånad. Ivo har rapporterat om missförhållanden i äldrevården i flera år, men det blågröna regionstyret har inte lyssnat. Istället har man kört på som vanligt: avtal efter avtal har tecknats med olika vinstdrivande företag. Få frågor har ställts om hur den medicinska vården ska säkras för våra gamla. Den fria företagsamheten har prioriterats över liv och hälsa för de allra sköraste patienterna. Sedan kom pandemin och gjorde det smärtsamt tydligt vad kritiken egentligen handlat om. Resurser kom inte de sjuka till del, och palliativ vård ordinerades över telefon av läkare som aldrig träffat patienten.

I Ivos granskning framgår att så många som var femte patient inte fått en individuell bedömning av läkare. Istället har personal på boendena utan medicinsk kompetens bedömt de gamla och rapporterat sina iakttagelser till en sjuksköterska som kanske eller kanske inte ringt en läkare. Den här viskleken är inte bara moraliskt upprörande, den utgör också ett brott mot Hälso- och sjukvårdslagen.

Men det är viktigt att lägga skulden där den hör hemma.

Personalen på äldreboendena gjorde sitt yttersta för sina patienter. Trots rädsla för en okänd smitta, och trots otillräcklig utrustning för att skydda sig mot den. Det får vara slut med fingerpekande mot vårdbiträden och undersköterskor.

Skulden ligger hos styret i Region Stockholm. Hos Irene Svenonius (M) och Anna Starkbrink (L). Det är de som låtit detta hända.

Hade denna tragedi gått att undvika inom rådande sjukvårdssystem? Vårt svar är nej. Man har skapat ett system där den ena handen inte vet vad den andra gör. Där olika enheter konkurrerar om patienter istället för att samarbeta. Det gör vården kraftlös i ett läge där den behöver all styrka den kan få.

Nu krävs mod och handlingskraft för den uppgift vi har framför oss: ett systemskifte.

1. Möjligheterna att göra vinst på vård och omsorg måste tas bort, och samarbete mellan enheter ska underlättas genom central styrning.

2. Den medicinska vården behöver komma närmare patienterna. Vårdcentralerna bör tilldelas geografiskt områdesansvar där boendena ingår. Läkarna på vårdcentralerna får då förutsättningar att erbjuda kontinuitet och trygg vård till de boende.

3. Fler anställda sjuksköterskor inom äldreomsorgen. Forskning visar att en högre andel sjuksköterskor nära patienterna sänker dödligheten.

4. Förbättra de anställdas villkor. Kortare arbetstid, högre löner, bättre scheman och betald fortbildning ger personal som trivs på jobbet, som stannar kvar och jobbar långsiktigt med de boende.

Det blågröna styret i Stockholm har varken intresse för eller kraft att genomföra det systemskifte som krävs. Man kommer att fortsätta att hålla företagen om ryggen. Sveket mot våra gamla och sjuka är inte över så länge de sitter i förarsätet. Förtroendet för deras förmåga att ansvara för vård och omsorg borde därmed vara förbrukat.