I Falun sitter jag och diskuterar mellan föredrag och hör mig själv svara på påståendet att borgarna lyckats genomföra ett gigantiskt systemskifte med orden ”Nja, det är ju S och V som varit ledande i systemskiftets genomförande, på senare år med MP som medaktör”.

Orden förvånar de andra runt bordet, många av dem fackligt aktiva.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Den bild de har av politiken i Sverige under 40 år handlar i stället om att arbetarrörelsen envist försökt bromsa den förstörelse borgerliga ekonomiska krafter stått för. Borgarna har sänkt skatter, sossar har sedan försökt hantera de lägre inkomsterna på ett rättvisare sätt.

Den här bilden är tyvärr grundfalsk.

Den odlas hos fackens politiskt aktiva och inom V som ett mentalt självförsvar, men den är lika fullt inte sann.

De flesta systemskiftande förändringarna i Sverige är framtagna under socialdemokratisk regeringar och med aktivt eller passivt stöd av V i riksdagen. Att de sällan ifrågasatts beror till stor del på att de som ska granska det som sker – medier och ekonomisk och politisk forskning – varit borgerliga.

Vi har haft ett politiskt samtal i Sverige (och då menar jag inte gräl i Agenda, jag menar vardagssamtalet som bygger på nyheter, rapporter, berättelser vi reagerar på när vi säger att ”något har hänt”) som rört sig i en smal korridor där det mesta som gjorts motiverats av att det var ”nödvändigt”. Vi har haft politiker som genomfört ”det ansvarsfulla” och som ibland rent av sagt att det ”bara finns en väg”.

Alla systemskiftande beslut har dessutom motiverats av ekonomi. Aldrig av att någon vill att till exempel socialförsäkringarna ska bli så usla att de som behöver stöd blir fattiga. All förändring motiveras av att ”vi inte har råd” och all förändring försvaras av att när exempelvis skatter sänks för företagsägare så ”kommer det gynna alla”.

Det här med ekonomi är en rätt absurd sak. Den socialistiska rörelsen i alla dess former kommer ursprungligen från en ekonomisk grundanalys av hur samhället fungerar. Det Karl Marx gjorde på 1800-talet var en forskningsrevolution, de analyserna av hur ett samhälle och en ekonomi utvecklas är fortfarande fantastiska, och borgerligheten har aldrig kommit på något svar på den här grundforskningen. Man babblar faktiskt mest på och odlar en självgodhet i medierna där man bara debatterar mot sina egna hjärnspöken om vad socialism är.

Om du till exempel vill förstå varför Riksbanken i dag stödköper obligationer fast staten går på kraftigt plus så är 1800-talets maktanalys av vad en stat är betydligt mer användbar än alla affärstidningars rapporter om ”marknadens reaktioner”.

Det absurda är då att när socialister anpassar sig till en borgerlig ekonomisk teori så blir det väldigt lite kvar av social ism (medveten särskrivning!).

Samtidigt har debatten inom arbetarrörelsen, feminismen och miljörörelsen om systemskiftet inte drivits utifrån just ekonomiska motanalyser. Utan utifrån en reaktion på försämringarna, inte på hur onödiga besluten bakom försämringarna varit.

Vi reagerat stenhårt på nedlagda sjukhus men ”våra politiker” försvarar samtidigt att de är nödvändiga då det ”inte finns pengar”. Och om de då möts av argument kring ”orättvisa” kan det avfärdas enkelt (ja, livet är orättvist), men om de möts med argument om att det finns stora resurser de inte vågar använda blir det svårare.

Ändå är det det som saknas mest inom den breda ekosocialistiska rörelsen. Ekonomiska motargument och ekonomiskt självförtroende.

De flesta motrörelser bottnar i en ekonomisk grundläggande orättvisa. Feminismen är en ekonomisk kamp (hela lönen, halva makten), antirasismen handlar om ekonomi, om rätten att leva ett jämlikt liv med samma rätt till jobb och utveckling som alla andra. Det borgare i dag kallar ”identitetspolitik” grundar sig i ekonomiska orättvisor som i samhället motiveras av olika kränkande fördomar. Snacket om ”svår integration” är ett hån mot människor som kommer hit. Eller ta hotet mot aborträtten. De krafter som driver den försöker motivera den med religiös mysticism eller med myter om könsskillnader och sexuellt förtryck men bakom och under allt detta ligger en manligt styrd ekonomi där kvinnans frihet ska begränsas för att mäns ekonomiska frihet ska bevaras eller rent av (se Polen) ökas.

Och vad är världens största ekonomiska maktfråga om inte klimathotet? När Lundin får borra uppe i Arktis så vet de självklart att de förstör jordens klimat. Men oj, vad det lönar sig.

I fyra kommande ledare ska jag försöka bena lite i systemskiftet. Vad har hänt?

Jag minns mycket väl hur Olof Palme på 1970-talet rasade mot borgarna och anklagade dem för att vilja ett systemskifte. De svarade ilsket att det ville de inte alls. Tvärtom, jobb och bostad var en mänsklig rättighet, förklarade Thorbjörn Fälldin.

Sedan var det Palme som genomförde flera av de stora systemskiftande förändringarna.