Debatt: Systemförändringar krävs för att nå klimatmålen

I en tid där klimatförändringar är ett av de mest akuta globala problemen, söker många av oss sätt att minska våra koldioxidutsläpp. En studie jag och mina forskarkollegor genomförde i Danmark undersökte hur människor använder koldioxidkalkylatorer för att förstå och hantera sina koldioxidavtryck. Resultaten visar att dessa verktyg både kan fungera motiverande och hämmande beroende på individens utgångspunkt och uppfattning om sin egen klimatpåverkan.

En koldioxidkalkylator är ett verktyg som uppskattar en persons koldioxidutsläpp baserat på hens konsumtion av varor och tjänster, inklusive boende, mat, transport och andra aktiviteter. Genom att svara på frågor om sina vanor kan användaren få en uppskattning av sitt årliga koldioxidavtryck, mätt i ton koldioxidekvivalenter. På så sätt kan man i teorin hitta lågt hängande frukter att fokusera på.

I vår studie kombinerade vi kvantitativa data från en koldioxidkalkylator med kvalitativa intervjuer för att förstå hur individer relaterar till sina koldioxidavtryck. Intervjuerna genomfördes med personer som hade använt kalkylatorn, och fokuserade på deras reflektioner och upplevelser av att få sina utsläpp kvantifierade.

Många av de intervjuade med låga koldioxidavtryck reflekterade över sina ansträngningar att minska sina utsläpp. De såg sina relativt låga avtryck som ett resultat av medvetna val och ansträngningar, vilket stärkte deras känsla av att agera etiskt och hållbart. Exempelvis nämnde en deltagare att han försökte äta mer vegetariskt, köpa mat med mindre förpackning, och ta tåget istället för att flyga.

För de med högre koldioxidavtryck kunde kalkylatorn ha en hämmande effekt. Några kände en känsla av uppgivenhet när de insåg att deras utsläpp var över genomsnittet, trots att de ansåg sig göra miljövänliga val. En deltagare uttryckte sorg över att hennes ansträngningar att leva hållbart verkade meningslösa när hon såg sitt höga koldioxidavtryck.

En del deltagare var skeptiska till kalkylatorns relevans och noggrannhet. Några ifrågasatte varför vissa variabler inte togs med i beräkningen, medan andra ansåg att individuell koldioxidberäkning inte var meningsfull. En deltagare menade att kalkylatorn var ett verktyg utvecklat av fossilbränsleindustrin för att flytta fokus från deras ansvar till individens konsumtionsval.

För att verkligen minska utsläppen krävs systemiska lösningar som gör det enklare och mer tillgängligt för individer att leva hållbart, till exempel tillgång till kollektivtrafik och förnybar energi.

Studien visar att medan koldioxidkalkylatorer kan hjälpa individer att förstå sina utsläpp, och motivera de som har låga avtryck att fortsätta minska sina utsläpp, har de begränsad effekt på individer med höga utsläpp. För att verkligen minska utsläppen krävs systemiska lösningar som gör det enklare och mer tillgängligt för individer att leva hållbart, till exempel tillgång till kollektivtrafik och förnybar energi. Vi behöver samtidigt begränsa individens möjlighet att släppa ut stora mängder koldioxid. 

Politiska åtgärder kan skapa incitament och infrastruktur som gör det enklare för alla att leva hållbart – oavsett inkomst och livsstil. Ett inkomsttak kan begränsa överkonsumtion bland höginkomsttagare. Höjda koldioxidskatter gör fossila bränslen dyrare och förnybar energi mer konkurrenskraftig. Ransonering av exempelvis flygresor kan minska utsläppen från transportsektorn. Förbud mot vissa särskilt klimatskadliga produkter och aktiviteter kan snabbt minska utsläppen. Samtidigt måste det bli både billigare och smidigare att välja kollektivtrafik, förnybar energi och klimatsmart mat. Först då kan vi få till den storskaliga omställning som krävs för att nå våra klimatmål.